Under juli månad spelades flera scener för det nya epokdramat om ”förbjuden kärlek i 30, 40, 50-talsmiljöer” in i Stockholms län. Vad dramat heter är fortfarande inte kungjort, men efter den gigantiska satsningen på flersäsongsserien Vår tid är nu kan man ana vad man har att vänta sig och lite till. Tantsnusk, gender-bender och mycket jazz. Vågar vi även gissa på lite klasskampstema, igen? Kulturvänsterns hårda grepp om filmindustrin och televisionens storproduktioner är närmast att betrakta som ett slags ”ofrivilligt kulturarv” i Sverige. 1970-talets mer eller mindre kommunistiska arbetarklassvinkling i TV-serierna där kapitalisterna och överklassens bovaktighet var en röd tråd har lagts åt sidan och bytts ut mot andra handlingsteman, allt oftare för en ny slags skildring där borgerligheten och överklassen förtrycker HBTQP-personer och där klassgränserna egentligen inte finns eftersom borgarna själva är de bögigaste karaktärerna och lever dubbelliv och därmed framställs som hårdast förtrycka av alla i samhället och av sina överklassfamiljer i synnerhet. Så var det nämligen i TV-serien Vår tid är nu. Det är också något som den nya överklassen och kulturmänniskorna kan identifiera sig med. Några arbetarperspektiv kanske de bara läst om i gamla romaner eller sett på TV förr som barn, men då med ganska patriarkala och kanske rasistiska arbetartyper som huvudpersoner. Dessutom är producenter och regissörer av idag liberaler och inte klassiska marxister eller stalinister, de håller på Onkel Sam i alla väder.
Även Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton spelades in för fullt under hösten. Man filmade tidstypiska Stockholmsmiljöer i Borås och Göteborg och långfilmen kommer upp på bio i juletid 2021. Av allt att döma är det också i 1940-talsmiljö allt utspelar sig, precis som i den tecknade filmen. Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton har i Sverige rollen som ett slags ateistiskt och socialistiskt julevangelium, något Nya Tider berättade om tidigare i höst. Det vi inte visste något säkert om då, är mängden rasifierade invandrarpersoner som man bemödat sig om att skaffa till bakgrundsmiljöerna, eftersom flyktingtemat lyfts fram i produktionen.
Men, det är ändå något märkligt. Den tröttsamma animerade filmen Karl-Bertil Jonsson Jul, som handlar om solidaritet med fattiga och ställningstagande mot överklass, är hopplöst utdaterad. Filmen har visats varje julafton sedan närmare 40 år. Den tecknade 1940-talsmiljön är säkerligen inget som går hem hos individualister födda i det nya årtusendet, det finns inte längre några cigarrökande fabrikörer med sedelstinna plånböcker och hur kan dåtidens torftiga julklappar harmoniera med nutidens syn på socialistisk rättvisa där ungdomar förväntas vara flykting- och klimataktivister och inte bygga Meccano? Meccano var (Mechano, England 1898) 1900-talets mest prestigefyllda och pedagogiska byggleksak av stålbitar, skruvar och muttrar från tiden innan Lego och Smurfar, något som andas 1930-tal och ”führer-industrialism”, eller bara kapitalism, eftersom det är engelskt. Den idealsocialistiske Karl-Bertil Jonsson och hans sort av godhet torde vara utdaterad, eftersom han varken tjänar något själv eller kommer ut som individualist eller transvestit. Nej, då är vuxenserierna i TV det som sätter mönstret även för barn och ungdom.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.