Under konflikterna i Ukraina utropade pro-ryska separatister de båda folkrepublikerna Donetsk och Lugansk, med centrum i städerna med samma namn. Varken folkrepublikerna eller Federationen Nya Ryssland som innefattar dem båda har dock erkänts av omvärlden. En av förhoppningarna inför valet den 2 november var att det skulle ge demokratisk legitimitet åt de nya statsbildningarna.
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) vägrade att övervaka valen. Därför bjöd folkrepublikerna själva in ett antal utländska valobservatörer. De som ställde upp var bland annat företrädare för det italienska högerpartiet Forza Italia, ungerska Jobbik, Greklands kommunistparti och flera ryska partier från hela det politiska spektrat. Även en representant för den georgiska utbrytarrepubliken Sydossetien fanns med, liksom den afroamerikanske advokaten Frank Abernathy.
En av valövervakarna var också Manuel Ochsenreiter från tyska nyhetsmagasinet Zuerst, som Nya Tider fick en pratstund med.
NyT: Hur var stämningen på valdagen?
– Folket praktiskt taget stormade vallokalerna. Stora folkmassor väntade på att få rösta.
NyT: Jag förstår att du har pratat med många i dag. Kan du ge några exempel på vad de säger?
– Jag frågade folk varför de väntade i kylan för att få rösta. Många svarade att de hoppas på fred och att de är upprörda över Kievregimens agerande. De berättade om krigets förödelse och om hur de själva drabbats. Jag frågade också om de kände sig nöjda med de valmöjligheter de hade på valsedlarna. De flesta svarade att de är det och att det är viktigt att välja president och parlamentsledamöter för att ge dem större legitimitet. En kvinna sade att hon velat ha fler valmöjligheter, men uttryckte samtidigt förståelse för att valet sker i en krissituation. ”Detta är det bästa vi kan åstadkomma just nu”, sade hon.
NyT: Situationen är fortfarande långt ifrån stabil i Lugansk. Samhället är delvis militariserat och det går runt många män med automatkarbiner på gatorna. Är det inte svårt att åstadkomma ett fritt och rättvist val i den situationen?
– Det vore förstås naivt att tro att man i två helt nya, krigshärjade ”republiker” skulle kunna hålla val på samma villkor som i Schweiz. Givetvis är det en utmaning att hålla val under kris och krigstid. Både självförsvarsstyrkorna och folk i allmänhet beskyller den ukrainska sidan för att inte respektera vapenvilan, och de lokala myndigheterna måste garantera folks säkerhet. Självförsvarsgruppernas uppgift var att säkra vallokalerna i händelse av provokationer eller angrepp. Det visste folk. Jag är övertygad om att deras närvaro inte påverkat röstandet. Hela valprocessen tycks ha levt upp till internationellt accepterad standard.
NyT: Vid folkomröstningen den 11 maj skedde flera incidenter där motståndare till självständighetsrörelsen försökte hindra folk från att rösta. I Krasnoarmijsk sköts till och med tre obeväpnade väljare ned av Kievlojala milismän. Har det skett några sådana störningar den här gången?
– Inga provokationer eller olagligheter har rapporterats, och personligen bevittnade jag heller inga störningar i Lugansk. De lokala myndigheterna sade till mig att provokationer hade skett några dagar före valen: Skrämseltaktik från Kievanhängare om att folk inte borde ta sig till vallokalerna, hot om att väljare från områden som ockuperas av Kievregimens trupper inte kommer att tillåtas delta eftersom de måste ta sig in i de områden som kontrolleras av Donbass självförsvarsstyrkor.
NyT: Vad är dina egna tankar om valet och situationen i Lugansk?
– För folket i Donbass var detta nog den första ”positiva” dagen på länge. De har fått lida mycket, och många har flytt över gränsen till Ryssland. Jag har sett en fruktansvärd förödelse här, på vissa ställen påminner det om kriget i Syrien. Jag har sett söndersprängda skolor och förstörda bostäder. Kievregimen startade krig mot – och detta är Kievs egen åsikt – sin egen befolkning. Kiev har förlorat människornas hjärtan och sinnen och folket vill nu göra sig oberoende från Ukraina. I flera konversationer var det människor som sade att de hellre skulle hugga av sig armen än att leva tillsammans med dessa i en stat som förde krig mot dem. Framförallt för människor som tänker patriotiskt, som respekterar folkets nationella och kulturella identitet, är stöd till Kiev liktydigt med att stöda förtrycket, att stöda den transatlantiska fria marknadsfilosofi som reducerar människan till en meningslös individuell konsument. Folket i Donbass vägrar att lyda och de betalar ett högt pris för det. De förtjänar vårt fulla stöd. Den som stöder Kiev förråder våra europeiska värderingar och prostituerar sig till Bryssel och Washington.