”Färjesång” är en av Gunnar Ekelöfs mest kända dikter, också namnet på en av hans diktsamlingar. Första versen lyder:
Jag tror på den ensamma människan
På henne som vandrar ensam
Som inte hundlikt löper till sin vittring
Som inte varglikt flyr för människovittring:
På en gång människa och anti-människa
Den mest kända raden kommer i andra versen: ”Det som är botten i dig är botten också i andra”.
Dikten är inte särskilt svårtolkad. Den målar upp ett slags ideal, människan som bejakar sin mänsklighet, samtidigt som han eller hon går sin egen väg. Det är en dikt som vänder sig mot massmänniskan – som blind för vad det kostar, söker sig till kollektivet – men det är också en dikt som värjer sig mot ett nietzscheanskt övermänniskoideal.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
