Rika kommuner betalar för att slippa ensamkommande

Regeringen har beslutat att ”alla kommuner ska ta sitt ansvar” och bära bördan av den omfattande invandringen. Några få kommuner har konsekvent vägrat teckna avtal med Migrationsverket, men från och med den 1 mars i år är det slut med kommunalt självbestämmande i denna fråga. Den nya lagen innebär att ”alla kommuner är skyldiga att ta emot och hitta bostäder för de nyanlända personer som Migrationsverket och Arbetsförmedlingen anvisar”. Fördelningen sker med hänsyn till bland annat situationen på arbetsmarknaden, befolkningens storlek och hur många ”nyanlända” som redan bor i kommunen.

Det visar sig dock att många mer välbärgade kommuner kringgår reglerna genom att köpa upp platser i andra kommuner. Eftersom platserna köps hos privata aktörer har den kommun där migranterna alltså i praktiken placeras inget att säga till om, trots att man blir skyldig att ordna utbildning, sjukvård och annat åt de ”nyanlända”.

Skickas vidare

För varje person i kategorin ”ensamkommande flyktingbarn”, alltså huvudsakligen yngre män från främst Afghanistan, utser Migrationsverket en så kallad ”anvisningskommun” som ska ansvara för denne. Migrationsverket försöker i första hand placera dessa ”ensamkommande” i kommuner där de, intressant nog, kan bo hos släktingar, vilket sker i fyra av tio fall. Systemet utformades då Sverige tog emot några hundra ur denna grupp per år, men sedan dess har informationen om denna väg till vårt land spritt sig i bland annat Afghanistan och under 2015 kom över 35 000.

Det visar sig nu att i en majoritet av fallen skickar kommunerna vidare de anvisade unga männen till ett boende i en annan kommun, men behåller i övrigt ansvaret för dessa genom sin socialtjänst. Ibland kan personen hamna tiotals mil från anvisningskommunen, vilket innebär vissa problem för båda inblandade kommuner. Var sjätte månad ska placeringen följas upp genom besök och fysiska möten med boenden och goda män, vilket kan resultera i tusentals kronor i kostnader för flyg och övernattningar. Dessutom får den mottagande kommunen svårt att planera för skolor och sjukvård.

Fenomenet med dessa omplaceringar skapar också en obalans, där borgerligt styrda kommuner i högre grad skickar vidare sina anvisade ”ensamkommande” än andra. Som exempel kan nämnas Danderyd, som förra året inte behöll en enda person ur denna grupp inom kommunen. Nya Tider kontaktar kommunstyrelsens ordförande Olle Reichenberg (M), som ger sin motivering till varför samtliga anvisade har hamnat i andra kommuner:

– Det beror på att vi har haft som arbetsgång att vi placerar ensamkommande barn i familjehem och vi har då haft problem att hitta familjer i vår egen kommun.

Han menar att detta dock kommer att förändras, efter att Danderyd har hittat familjer i kommunen och dessutom kommer att uppföra ett boende med 20 platser. Att man på detta sätt har velat göra sig av med ett problem förnekar Reichenberg:

– Nej, det är absolut inte motivet, utan motivet är att vi har haft problem att hitta familjehem i kommunen.

Han bekräftar bilden av bristande överblick och ett system av rundflyttningar:

– Det är ju lite rörigt, det där. Vi placerar våra barn i andra kommuner och andra kommuner placerar dem hos oss. Jag vet att vi har minst ett boende med barn från andra kommuner.

Samma situation återfinns också i de större kommunernas stadsdelar. I Stockholm har de flesta av dem placerat personer i andra stadsdelar utan att någon kommunikation har skett mellan dem, vilket har resulterat i att ingen i dag vet hur många som bor var. Även Rinkeby-Kista skickar vidare de flesta av sina anvisade, men kunde inte planera för hur många som i sin tur kom att bo i stadsdelen. Till lokaltidningen Mitt i säger Rinkebyskolans rektor Carina Rennermalm:

– Vi blev ganska överraskade över hur många barn som kom från andra kommuner och stadsdelar. Vi fick lösa det genom att starta en extra klass.

Även inom Stockholms kommun syns tendensen att rikare delar i särskilt hög grad lyckas få ut de anvisade personerna ur den egna stadsdelen, där Södermalm behöll nio av 142 och Östermalm inte en enda av de 125 som anvisats.