Nämndemän i Sharia-domen: Klanens ord tyngre än myndigheters

Rapporteringen om skandaldomen i Solna tingsrätt har skapat upprörda känslor då det avslöjat hur islamister använt den enkla möjligheten att som invandrare göra karriär i invandringsvurmande partier och på så sätt få in en fot i rättsväsendet genom nämndemannasystemet. Istället för att förespråka sharia har islamisterna helt enkelt utnyttjat den svenska mångfaldsivern för att lyftas in på maktpositioner och därigenom själva kunnat införa sharia i praktiken.

Men hur skiljer sig den muslimska synen på rättvisa från den som vi i västerlandet är vana vid? Nya Tider har läst domen och hur domaren och den ena nämndemannen resonerat, och jämfört med hur de muslimska nämndemännen argumenterat.

Släkt bättre vittnen än myndigheter

De muslimska nämndemännen är visserligen själva aktiva i politiken och representerar själva det offentliga. Men i domskälen markerar de tydligt hur klan står högre än myndigheter.

Den misshandlade kvinnans vittnen är inte ”närstående till henne som vittnat utan bara myndighetspersoner, vilket minskar deras utsagors bevisvärde”, skriver de båda islamistiska nämndemännen i domskälen. Den åtalade mannen hade istället tagit dit sina släktingar som svor att deras klanmedlem aldrig skulle göra något av det han åtals för. Detta imponerade desto mer på de muslimska nämndemännen. ”Hassanin [den åtalades] uppgifter får däremot stöd av vad hans svägerska, syster och kompis berättat”, skriver de i domskälen.

Domaren och nämndemannen som ville döma utifrån västerländskt rättssystem, men blev nedröstade, argumenterade precis tvärtom. I sin skiljaktiga mening skriver de att: ”vittnen som hörts på Hassanins begäran har varit närstående till honom på olika sätt och deras uppgifter måste därför bedömas med försiktighet. De har i allmänna ordalag lämnat berättelser som gått ut på att de inte tror att Hassanin Aledari slagit NN [målsägaren] men ingen av dem har berättat något som haft direkt bäring på den aktuella händelsen.

Från en finare klan

Eftersom klanens ord enligt sharia ska vara avgörande i domstol och alltså stå över myndighetspersoners utlåtanden gör de islamistiska nämndemännen i domskälen också en bedömning av stamtavlan hos den åtalade mannen respektive den misshandlade kvinnan.

”Hassanins familj verkar vara en bra familj, till skillnad från hennes, vilket också har betydelse för bedömningen av skuldfrågan”, skriver muslimerna.

Muslimernas nedröstade domar-kollegor ville ta andra hänsyn än klantillhörighet i bevisvärderingen, exempelvis vems berättelse som är trovärdig, och skriver att den misshandlade kvinnans ”berättelse överensstämmer med vad hon tidigare uppgett enligt polisanmälan, tidigare förhör och journalanteckningar. Den stämmer också väl överens med vad hon har berättat för vittnena Cecilia Karlström och Helena Svedgård. Sammantaget har hennes berättelse framstått som trovärdig.” Vad gäller den åtalade mannens berättelse skriver de skiljaktiga att den ”framstår som både osammanhängande och ologisk”.

Den juridiskt utbildade domaren och icke-muslimska nämndemannen blev dock nedröstade av de islamistiska nämndemännen som ville bortse från sådant och istället utgå från klantillhörighet.

Många har reagerat över detta och frågar sig hur svenskar kommer att bli bedömda av en sharia-influerad domstol. Svenskar och alla andra icke-muslimska folk betraktas enligt sharia som otrogna, också kallade kuffar, och tillhör per automatik alltid en lägre sort än muslimerna. Särskilt illavarslande är det eftersom muslimer är kraftigt överrepresenterade framför allt när det gäller sexualbrott, och att det nästan uteslutande är svenska kvinnor de väljer att angripa, vilket en arabisk tonåring som intervjuades i DN den 11 februari 2000 förklarade med att ”det är inte lika farligt att våldta en svensk tjej”. Med sharia i domstolarna delas alltså den uppfattningen också av de som dömer.