Majblommans historia

I maj 1907 kunde svenskarna läsa följande i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning: ”Den blå blomman har vunnit en seger. Hela staden hyllar den. Öfverallt, hvart man kommer, ser man den på rockslag och kappor, i halsdukar och schalar. Affärsmännen, tjänstemännen, arbetare, gubben och barnet, konduktören i spårvagnen, polisen, kajåkaren, kusken – alla bär blomman och känner i luften att alla äro glada öfver att få vara med. Det är idealet bland idéer: enkel, entusiasmerande och gifvande.”

Den blå blomma det skrivs om i citatet är den allra första majblomman. Denna blomma hade börjat säljas den första maj 1907 och den nittonde i samma månad grundades Förstamajblommans riksförbund i Göteborg på initiativ av kvinnan bakom blomman, nämligen Beda Hallberg, född Andersson (1869-1945).

Under slutet av 1800-talet och långt in på 1900-talet frodades tuberkulosen i Sverige och var en av de vanligaste dödsorsakerna. I Svenskt biografiskt lexikon, band XVIII, noteras att efter att hon gift sig med tobakshandlaren Johan Edvard Hallberg (1853-1938) och slagit sig ner i Göteborg såg Beda Hallberg på nära håll sjukdomens härjningar ”som hårdast drabbade åldrarna 20-40 år” och ”insåg tidigt, att sjukdomen måste bekämpas genom förebyggande åtgärder bland barn och ungdom, men därtill behövdes pengar i långt större utsträckning än vad t ex sporadiskt ordnade basarer kunde ge.” Enligt Karl Lans artikel ”Bedas blomma en vinnare”, som publicerades i Populär Historia 4/2007, fick Hallberg därför idén att ”ge en liten blomma som bevis på att någon skänkt en slant till välgörenhet.” Den här idén kom att utgöra grunden för Förstamajblommans riksförbund och det var till de tuberkulossjukas förmån som de första blommorna, som fram till år 1998 gick under benämningen Förstamajblommorna, såldes. Efter 1998 har benämningen majblommor använts istället och förbundet bytte namn till Majblommans riksförbund. Vad som gav Hallberg idén till ett märke att fästa fast på klädesplagg var sannolikt, som det framgår i Stig Torneheds bok Beda Hallberg och förstamajblomman, de små Gustaf Adolfs-sköldarna som på den tiden ”såldes bland skolungdomen i Göteborg” och behållningen ”gick till fattiga barns beklädnad.” Tornehed skriver att en av Beda Hallbergs döttrar, Margot, hade kommit hem med ett sådant märke den sjätte november 1906 och Hallberg hade då genast bett ”att få överta märket”. Istället för en sköld bestämde Hallberg dock att hennes märke skulle vara en blomma och, enligt Tornehed, ”symbolisera vårens vilda blommor.”