Den 5 april började uppgifter cirkulera om att Sigmundur Gunnlaugsson avgått som Islands statsminister, kort efter att de så kallade Panamapapperen omskrivits i media och statsministern sågs i all hast lämna parlamentsbygganden. I efterhand har dock Gunnlaugsson meddelat i ett pressmeddelande att han ämnar sitta kvar, men att hans partis vice ordförande trätt in i hans ställe på obestämd tid.
I de läckta dokumenten framkom att statsministern och hans fru registrerat ett företag på Brittiska Jungfruöarna som sedan gjorde affärer med de isländska havererade bankerna som Gunnlaugsson representerade som statsminister. Avslöjandet ledde till en stor vrede hos islänningarna, och scener som liknade en folklig resning utspelade sig utanför det isländska parlamentet.
Skandalen har drabbat många andra befattningshavare, men också fått kraftig politisk slagsida. Till exempel lade majoriteten av tidningarna i väst fokus på Rysslands president Vladimir Putin, eftersom flera av hans bekanta finns listade som kunder hos Panamaföretaget. Dessa är bland andra byggmiljardärerna Arkady och Boris Rotenberg, finansmannen Alisher Usmanov, liksom flera av Putins tidigare KGB-kollegor. Rysk media har slagit tillbaka och pekar på att medan Putins namn inte alls nämns i dokumenten, verkar västmedia ta väldigt lätt på namn som faktiskt finns med där, som den brittiske premiärministern David Camerons far.
Bakgrunden till skandalerna är att 11,5 miljoner dokument från Panamaföretaget Mossack Fonseca ska ha läckts om över 214 000 mestadels brevlådebolag i skatteparadis. Enligt den tyska tidningen Süddeutsche Zeitungs uppgifter ska man ha fått dessa dokument för över ett år sedan av en anonym person som kallar sig ”John Doe”. Dokumenten har därefter fått spridning till hundratals journalister, men har aldrig varit offentliga för allmänheten.
Samma dag som Gunnlaugsson avsade sig statsministerämbetet började WikiLeaks gå ut på Twitter med påståenden om att den amerikanska regeringen tillsammans med affärsmannen George Soros iscensatt skandalen.
Målsättningen skulle enligt visselblåsarorganisationen vara att skada det internationella förtroendet hos USA:s politiska motståndare.
Den grävande journalisten tillika talesmannen för Wikileaks på Island, Kristinn Hrafnsson, undrade varför inte dokumenten i sin helhet lagts ut på nätet. Om det inte görs, kan medias hanterande inte ses som ansvarsfull journalistik menade han, eftersom enskilda journalister då själva kan misstänkas förvanska informationen utifrån politiska motiv.
Den tyske författaren och journalisten Ernst Wolff gick ännu längre i sin kritik. I ett uttalande till Russia Today sade han:
– Den amerikanska regeringen för en agenda för destabilisering över hela världen, och den här (läckan) tjänar också det destabiliserande syftet.
Angående den mediala uppmärksamheten kring Putin skriver WikiLeaks så här: ”Attacken på Putin producerades av OCCRP som inriktar sig på Ryssland och före detta Sovjet, och finansierades av USAID och Soros”.
OCCRP är en så kallad NGO, det vill säga ickestatlig organisation, som sysslar med journalistik inriktad på att kasta ljus över organiserad brottslighet. USAID är USA:s statliga biståndsprogram, som dock ofta kommer med politiska krav och USAID har ofta anklagats för att syssla med annat än bara bistånd. George Soros är en multimiljardär, i Sverige mest känd för att ha orsakat den svenska kronans krasch i början av 1990-talet, vilket han tjänade motsvarande flera miljarder kronor på. Soros titulerar sig ”filantrop” och driver många politiska aktiviteter runt om i världen för ökad globalism. Han anses bland annat vara inblandad i finansieringen av störtandet av Slobodan Milosevic i Serbien 2000 och även i den så kallade Rosenrevolutionen 2003 i Georgien. År 2004 skrev bland andra den brittiska tidningen The Guardian att George Soros stiftelse Open Society Institute var inblandad i den färgrevolution som då pågick i Ukraina. Där hjälpte stiftelsen till att organisera gatuaktivism och propaganda.
Spekulationerna om Soros roll i den nuvarande politiska oron på Island är många. Island är det land som stått som symbol mot bankväldet under finanskraschen 2008. Medan andra länders regeringar räddade bankerna genom att täcka deras förluster med skattemedel, gjorde Island tvärtom och lät spekulationsdelen av bankerna gå i konkurs.
Detta väckte mycket ont blod i finansvärlden och Island hotades med indragna lån från bland andra Internationella valutafonden (IMF). Även om Island i princip blivit uträknat ekonomiskt, har landet enträget betalat tillbaka skulderna till IMF för att i dagsläget stå helt skuldfria. Förra året bröt dessutom Island ett annat tabu, då Alltingsledamoten Frosti Sigurjónsson presenterade den revolutionerande tanken att ”sluta skapa pengar ur luft”. I hela västvärlden skapas pengar på detta sätt genom att affärsbanker lånar ut pengar, men med förslaget skulle Island bara låta centralbanken ansvara för penningskapandet. Rapporten var beställd av just statsministern Sigmundur Gunnlaugsson.
George Soros företag och organisationer har haft svårt att etablera sig i Ryssland, där de svartlistats genom ett domstolsbeslut som beskriver hans verksamheter som ett hot mot landets konstitution och säkerhet.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.