Journalisten och författaren Lars Åberg är aktuell med en ny bok med titeln Landet där vad som helst kan hända. I en debattartikel i Göteborgs-Posten, söndagen den 6 april, sammanfattar författaren delar av sin bok under rubriken ”Var beredd att vad som helst kan hända i Sverige”. Åberg inleder sin debattartikel med att konstatera att Sverige och svensk politik har gått från ”planerad förutsägbarhet till planlös perspektivlöshet”. Idag har Sverige blivit landet där tågen står stilla på linjen, posten inte kommer fram och gangsters tränger sig före i vårdkön:
”Erfarenheterna av försämrade samhällsfunktioner är så spridda att de inte kan förminskas genom uppfostrande tilltal eller förklaras som utslag av rädsla för det främmande. Det senare framstår som ett falskt orsakssamband eftersom det som människor uttrycker oro för är sådant, som de märker av i sin vardag och därför faktiskt känner till.”
Skolelever har ingen koll på grundläggande samhällsfunktioner
Hur vet man då att samhället börjar gå sönder? frågar sig Åberg, och skriver att han först började inse det sönderfallande samhället då han besökte skolor och noterade svenska elevers bristande samhällskunskaper. Just detta hade ingenting med migrationen att göra, men var för Åberg ett tydligt tecken på en annan problematik i det svenska samhället: den växande okunskapen.
”Niondeklassarna jag träffade i en stor skola i en större svensk stad visste inte särskilt mycket om hur samhället var uppbyggt, hur dess institutioner grep in i varandra och hur beslut fattades. En del trodde att socialförvaltningen och socialdemokratin var samma sak. Några av dem var säkra på att barnbidraget kom från FN. De allra flesta hade ingen som helst koll.”
Åberg konstaterar att det stegen ur det gamla klassamhället – det vill säga framväxten av det svenska folkhemmet – togs med ”medvetna steg” och med ”blicken riktad framåt”. Principerna var ”bröd och bildning”, ”rösträtt och rättvisa” samt ”skötsamhet och självständighet”. Åberg antyder att elevernas okunskap om samhällets funktioner uppenbarligen har med ett misslyckande med den första punkten att göra.
”Inhemska biståndsprojekt utan tidigare motsvarigheter”
Dessa ideologiska övertygelser är nu borta, istället finns ett utbrett och ogenomtänkt godtycke, hävdar Åberg. Snarare tycks svensk politik handla om en ”lång serie reaktioner på förändringar i omvärlden”, skriver författaren och fortsätter:
”Hundratusentals nyinflyttade människor har blivit föremål för våra samhälleliga insatser. Någon motsvarighet till detta inhemska biståndsprojekt har vi aldrig tidigare sett. Svensk politik har de senaste åren ägnat sig åt att låtsas som om en redan förändrad verklighet vore oförändrad och som om varje form av problematisering vore ett hot mot det orubbliga hos denna verklighet. Där samhällsdebatt tidigare setts som en väg till reformer, en förändrad verklighet, har den i stället kommit att uppfattas som skadlig för det redan uppnådda.”
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.