Den amerikanska ambassadören i Berlin skrev för några veckor sedan ett utpressningsbrev till tyska företag som deltar i byggandet av gasledningen Nord Stream 2 från Ryssland till Tyskland. Har Förenta staterna rätt när de ser sig själva i en styrkeposition gentemot Tyskland och Europa?
− Amerikanerna känner sig starka för att de vet att européerna befinner sig i en svag position. Nyheterna visar varje dag att EU inte har blivit någon europeisk makt, utan endast en europeisk marknad. I denna marknad har Förenta staterna dock en hel del viktiga påverkansmedel.
Bland de främsta är principen om amerikansk rätt utanför det egna territoriet, vilket gör det möjligt för USA att motsätta sig varje finansiell eller kommersiell operation som sker i dollar, även om denna transaktion inte alls angår dem. Flera franska banker har på detta sätt fått miljardböter för att de inte har tagit hänsyn till amerikanska sanktioner mot det ena eller andra landet.
En kort fråga: Är Tyskland, är Europa, eller snarare EU, ett ”ockuperat land”? Hur framgår ett ockupationstillstånd?
− Ja, man kan tala om ett ”ockuperat territorium”, men termen ”ockupation” är lite dubbeltydig. Vi lyder inte under en brutal ockupation, men i en tilltagande anpassning till så kallad ”soft power”. Man skulle också kunna tala om kolonisering, men en kolonisering som började med en tänkt och symbolisk kolonisering.
Ser vi också ett ”Stockholmsyndrom”, där den ockuperade längtar efter ockupation?
− Vi känner till exemplet med slavar som älskar sina kedjor. Gentemot USA uppvisar européerna en undfallenhet som närmar sig medskyldighet, just för att deras föreställning, deras referenser och deras värderingar har koloniserats av influenser från andra sidan Atlanten. Därefter kan de endast tänka enligt den dominerande ideologin, som är, liksom alltid, den härskande klassens ideologi.
När det gäller Frankrike under Macron? Är Frankrike ett ”ockuperat område”? Har inte Frankrike en stark känsla för oberoende och självständighet?
− Den franska självständigheten, vars främste och mest kände företrädare var general Charles de Gaulle, är i dag knappt mer än ett minne. Frankrike har inte undgått nedmonteringen av sin självständighet som har varit en av den liberala och kapitalistiska globaliseringens konsekvenser.
Nationalstaterna har successivt berövats sin politiska, ekonomiska, finansiella, budgetära, rentav militära självständighet, utan att denna självständighet som de har förlorat återfinns på en högre nivå. Den tyske statsrättsteoretikern Carl Schmitt sade mycket riktigt att självständig är den som bestämmer.
Och vem är det som bestämmer i dag?
− I dag är det de finansiella marknaderna som genomdriver sina beslut.
Hur påverkar den så kallade ”liberala transatlantiska värdegrunden” livet i Tyskland och Europa?
− Först genom informationsnätverken, underhållningsindustrin, spridningen av teknologi skapad av ”webbgiganterna” (GAFA-komplexet: Google Apple Facebook Amazon). Men mer allmänt kan tankegångarna förklaras genom försvinnandet av existentiella förhållningssätt genom kapitalets logik. Kapitalismen vilar på en hybris av odödlighet och oändlighet, som gör det nödvändigt för dem att avlägsna alla kulturella, politiska och sociala hinder som bromsar dess aggressiva globala expansion av marknaden. Man hamnar så i ett system där inget längre har något värde, men allt har ett pris.
Vilken psykologisk-kulturell påverkan får den amerikanska hegemonin?
− Amerika är den grundläggande vektorn för det kapitalistiska systemet, men det utgör inte dess centrum. Ett sådant system har inget centrum och det är meningslöst att leta efter de ”ansvariga”. Karl Marx talade helt korrekt om ”automatik”.
De främsta konsekvenserna av denna hegemoni är tron på tillväxt, tron på så kallade ”mänskliga rättigheter”, övertygelsen om att de enda värden som räknas är marknadens värden och så vidare. Utöver allt detta kommer till Europa förstås också typiskt amerikanska fenomen som ”politisk korrekthet” och ”genusteori”.
Kan ett folk glömma sitt självbestämmande? Eller till och med ”avlära sig” det?
− Ja, absolut. Den enda formen av självbestämmande som liberalismen erkänner är individens suveränitet, baserat på modellen Homo Economicus. Folken, nationerna, kulturerna, är i liberalernas ögon endast en samling individer, vars väsentliga inbördes förhållanden inskränker sig till juridiska kontrakt och marknadstransaktioner. Med detta synsätt definieras människor mer som konsumenter än som medborgare.
Är ”Europeiska unionen” överhuvudtaget en europeisk konstruktion eller i verkligheten en transatlantisk?
− Den europeiska unionen konstruerades redan från början mot bättre vetande. Dess politiska och ideologiska horisont har alltid varit den liberala demokratin, de mänskliga rättigheternas ideologi och den kapitalistiska logiken. Under det kalla kriget var det försvaret mot kommunismen som skapade ett naturligt band till Förenta staterna. På den tiden handlade det om försvaret av ”den fria världen”.
Efter sovjetsystemets sammanbrott, har denna hållning inte längre något existensberättigande. Nato borde ha försvunnit samtidigt som Warszawapakten. Men USA har aldrig lämnat sin fientlighet gentemot Ryssland, vilket var själva fundamentet för deras antisovjetism.
Det är därför de försöker få Europa att marschera i takt med Washington, trots att det tvärtom har allt intresse av att orientera sig österut. Tydligen har Berlinmuren inte fallit i allas huvuden och sinnen.
På vilket sätt hänger den ohämmade massinvandringen till Europa samman med ockupationstillståndet?
− Ur ett liberalt perspektiv är invandringen egentligen inte ett problem. Det är inte turkar, algerier, malier eller afghaner som slår sig ned i Europa, utan bara individer som ansluter sig till andra individer. Så länge man inte tar hänsyn till skillnader i kultur, religion och så vidare, är människor utbytbara. Arbetsgivarna har redan från början använt invandring för att pressa ned lönerna.
”Den moraliska vänstern” är positiv till invandring av ”humanitära” skäl som bidrar till utvecklingen av denna ”armé av reservkapital”. Den blir således vänsterns garant för kapitalets politiska instrument. Inget av detta har förstås längre något att göra med vad socialismen hade kunnat vara.
Finns det ingen fredlig väg ur denna ockupation?
− Låt oss börja med att komma överens om att vi bör sätta stopp för denna ockupation. Sen kan vi titta på med vilka medel.
Hur ser du på Tysklands och Europas roll mellan de västerländska, ryska och kinesiska maktpolerna?
− I en värld som åter blivit multipolär, blir geopolitikens stora kategorier viktiga. Den grundläggande skillnaden mellan jord och hav, mellan land- och sjömakter, som definierar skillnaden mellan politik och handel, solid och flytande, område och nätverk, gräns och flod, kommer åter att bli allt viktigare. Europa måste sluta vara beroende av amerikansk makt till havs och vara solidariska med jordens kontinentala logik.