I stort sett hela konserten utgörs av låtar från deras debutalbum. På scen hade de hjälp av en basist och en slagverkare, som dessutom spelade lite pedal steel. Stämsången sitter som en smäck, men många av sångerna de skrivit är förvillande lika varandra. En bra låt har de fått till, ”Charly”, en vacker melodi med en gitarrfigur som fastnar. Tyvärr är det inte lika bra om man skärskådar texten:
There’s a windy storm in your garden pond
And the fish are all drownin’, washed ashore
Tell me dear, how are you? Gonna fill the hole…
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
