Socialstyrelsen hade tidigare ansvaret för epidemi- och pandemibekämpning. Den sista beredskapsplanen gavs ut 2012. Två år senare inrättades Folkhälsomyndigheten, och strax därefter tog den nya myndigheten över ansvaret för smittskyddet och upprättade en egen beredskapsplan. Nya Tider har granskat de två beredskapsplanerna, och funnit stora skillnader i synen på hur en pandemi ska hanteras. Fram träder bilden av två vitt skilda strategier.
Radikalt olika pandemiplaner
Socialstyrelsens plan är tydlig och präglas av allvar. Redan tidigt slås fast att utgångsläget är att krisen snabbt kan bli mycket allvarlig och att aktiva åtgärder måste genomföras i ett tidigt skede, innan man vet mer om smittans egenskaper i allmänhet och dess dödlighet i synnerhet. Ett stort antal konkreta förslag presenteras för hur en smitta kan begränsas – skolstängningar, begränsningar av bostadsområden och geografiska områden, hälsokontroller för inresande i riket och isolering av människor. Alla potentiella åtgärder förklaras och hänvisningar finns till vilket lagstöd respektive åtgärd vilar på. Planen betonar att åtgärderna kan och bör verkställas – om de görs i ett tidigt skede kan de rädda många liv.
Inget sådant återfinns i Folkhälsomyndighetens plan, som är mycket mer diffus. I stort sett alla åtgärder som Socialstyrelsen föreslår är skrotade. Inte heller filosofin att Sverige ska planera för ett katastrofscenario tills läget klarnar, finns med.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.