Stig har problem med att utföra de mest vardagliga sysslorna i livet, som att laga mat, ordna frukost, fika, ja, även bara att tvätta ansiktet, men ändå har Försäkringskassan tagit bort möjligheten till fortsatt personlig assistans. Hans kamp mot krämporna började redan då han var ett barn.
– När jag var tre år fick jag reumatism. Det gjorde att hela kroppen värkte sönder, alla leder förstördes. Sedan bytte jag lite leder här och där så att jag kunde börja gå igen, och från det jag var 14 levde jag ett relativt vanligt liv med jobb, bostad och fritid som alla andra unga vuxna. Men sedan när jag var runt 50 så fick jag tillbaka reumatismen och hamnade permanent i en elrullstol. Det var då alla kroppens muskler slogs ut och jag kunde i stort sett inte röra mig. Med bara mina 150 centimeter och fast i en stol var det inte mycket jag kunde göra.
NyT: Vem hjälpte dig med vardagssysslorna innan du beviljades personlig assistans?
Det var min förra fru som gjorde det. Hon fick mata mig, hjälpa mig med dusch och tvätt och göra allt sådant, från a till ö. År 2004 gjorde Försäkringskassan en prövning avseende eventuell rätt till assistans, som beviljades. När vi sedan skildes och jag kom ned till Stockholm 2011 krävde kassan att det skulle göras en ny omprövning på mig. Jag såg fram emot den eftersom jag var på gång att söka fler assistanstimmar då jag inte längre var gift. Jag var ju skild och ensamstående, då behöver jag ha fler timmar, tyckte jag.
NyT: Beviljades du fler timmar?
Inte direkt… Jag ringde till Försäkringskassan, och då kom det en kvinna hem till mig. Jag hade en dålig dag och kunde inte ens göra en kopp kaffe till oss, så det fick hon hjälpa mig med, för min assistent jobbade inte just då. Vi satte oss och drack vårt kaffe och pratade. Jag var redan då så svag att jag bara kunde hålla i kaffekoppen med bägge händerna. Efter ca 15 minuters prat sa hon ”Jag ser att du kan dricka själv” och detta låg därmed till grund för att jag skulle nekas assistans helt. Detta att jag kunde lyfta min egen kopp. Och när vi ändå är inne på det, så kan det tilläggas att jag har svårt att greppa saker över huvud taget då jag endast har tre procent muskelstyrka kvar i mina händer.
NyT: Vad sa du då till handläggaren?
Jag tittade på henne och trodde att hon skämtade. Jag frågade henne om hon tror att maten kommer lagad, uppskuren och flygande in i min mun, och hon sa att ”näe, det gör den ju inte, men det är inte mitt jobb utan det blir hemtjänsten som får ta hand om det”. Hon tjatade om hemtjänst vad jag än frågade henne om. Hon sa sedan bara helt kort att jag inte skulle få assistans alls. Hon tyckte inte att jag hade några grundläggande behov, vilket är något som Försäkringskassan har hittat på vad det är. Mat och vatten verkar inte ingå där …
NyT: Hur ser det ut med exempelvis matlagning, är det något du skulle kunna göra själv?
Nej, inte nu längre. Det har jag inte klarat av på över tio år nu, och det är beklagligt. Men, det har gått tack vare assistansen. Assistenterna arbetar ju efter hur jag vill ha det i mitt liv, vill jag ha lite extra peppar eller salt i maten så blir det så. Jag har kunnat ha ett någorlunda drägligt liv, men det slogs ju brutalt sönder och i spillror den dagen.
Jag överklagade till Försäkringskassan och bad att jag skulle få närvara när det då ändå sitter ett gäng människor som ska avgöra hur mitt framtida liv ska se ut. Jag hade skriftligen begärt att få vara med på det mötet, för det är omöjligt att veta hur en person med handikapp fungerar och hur dennes liv ser ut om man bara läser om det på ett papper. Som reumatiker tycker jag att det inte finns någon, förutom möjligen en reumatikerläkare, som ska kunna döma i mitt fall. Men här satt det ett gäng idioter, ursäkta språket, och fattade det sorgliga beslutet att långsamt avrätta mig. Med det menar jag att utan den personliga assistansen kan jag omöjligen överleva. Den som tror att man kan överleva med hemtjänsten har ingen aning om vad de egentligen står för. Det är absolut inget värdigt i det lilla de utför.
NyT: Apropå hemtjänst. Hur skulle ditt liv förändras om du fick hemtjänst?
Då skulle jag inte kunna bestämma när jag själv behöver gå på toaletten, till exempel. Jag får då bara gå de gånger som de är hos mig, då de har tid. Jag kan inte få äta vilken mat jag vill, och bara äta färdiglagat. På sin höjd kanske de har tid att göra en omelett. De har inte tid enligt sitt regelverk. Jag får inte kliva upp när jag vill eller behöver, får inte duscha och tvätta mig när jag vill eller behöver det. Ja, det finns inget jag får göra när och hur jag vill. Livet blir hårdare än det är för en livstidsdömd massmördare.
NyT: Vad tycker du om det?
Vad ska man säga? Det är en sådan fruktansvärd kränkning att den som inte har råkat ut för det inte heller fullt ut kan förstå eller uttala sig om det. Det är sinnessjukt.
NyT: Du har fått avslag på din assistans, men du har assistans i nuläge ändå. Hur fungerar det?
Det är min kommun som går in och betalar det under tiden jag överklagar. De ställer upp jättebra, men även de har gränser. Nu är jag inne på mitt tredje år i min kamp mot Försäkringskassans vansinniga beslut. Jag har dessutom nyligen fått mitt ärende avslaget igen och det är uppe på kammarrättsnivå. Jag fick avslaget därför att jag inte ens fick prövningsrätt på ärendet. Inte ens det fick jag. De behövde inte motivera varken juridiskt eller medicinskt varför jag inte får assistans. Nu är det över 1000 människor som har fått avslag på ett år. Man följer juridiskt snack och skrivelser och förstör människors liv totalt. Sverige har skrivit på en FN-lag 2009 om funktionsnedsattas rätt till att leva sina egna liv och med fullständig assistans som gör att vi inte längre ska bli kränkta och förödmjukade, vilket sker dagligen numer. Vi har därför fått laglig rätt (för första gången i svensk historia) att kunna leva ett fullgott liv och kunna göra det som vi själva vill, som alla andra utan funktionsnedsättning. Allt det som händer idag är precis tvärtom.
NyT: Hur kommer du driva fallet vidare?
Nu försöker jag få ut min berättelse till massmedia. Det är en rent kriminell handling som Sverige håller på med. Det här tror jag är ett av de största rättsövergreppen Sverige har gjort sig skyldig till. Vi sitter i våra egna hem och sakta dör, man tar bort möjligheten för oss att ens komma utanför dörren. Socialt är det ett rent skämt. Jag upplever det som en ren tortyr. Jag är livrädd att staten ska vinna.
NyT: Finns det något parti som du tycker har ställt upp för de handikappades rättigheter?
Nej, tyvärr tycker jag inte det. Jag har försökt läsa mig till information om varför det är så. Vi är trots allt ca 2,4 miljoner människor i Sverige som har någon form av funktionsnedsättning. Att ett parti inte bryr sig om så många människor förstår jag inte. Om inte annat så är det ju faktiskt potentiella röster. Partierna säger att de väntar på den ena dyra utredningen efter den andra, men … jag vet inte. Det enda jag kan komma på är att man har en bred överenskommelse att man skiter i oss, de lever i sin egen lögn att vi bara kostar pengar.
NyT: Du har varit en av dem som klagat på tillgängligheten för funktionshindrade i Sverige. Har du något att säga om det?
Oj, egentligen skulle jag vilja skratta rakt ut men då förstör jag mikrofonen! Jag tror det var i slutet av nittiotalet som de skulle ta tag i det hela, med att alla enkelt avhjälpta hinder skulle vara borta år 2010, till exempel. Men man nådde bara ca 12 procent av utlovade 100. Rena skämtet.
NyT: Har du något exempel där tillgängligheten brustit?
Ja, jag tar det senaste jag vad med om. Då skulle jag, min assistent och 14-åriga son åka och handla lite grejer på Ikea. Och för att ta sig dit får man åka både pendel, tunnelbana och buss. Vi åkte en söndag och pendeln gick inte så ofta. En gång var 25:e minut. Då kommer pendeln och jag möts av jättehöga trappsteg, tre stycken. Jag rullar fram till chauffören för att fråga hur jag ska kunna komma in med rullstolen och får som svar att det inte går. Tåget är ”lite för gammalt” för att handikappade i rullstol ska kunna åka med. Han säger att jag kanske har tur och kan komma på nästa tåg. Jag är glad att det var en söndag så det inte var några tider jag behövde passa. Detta är normalt för oss.
Hur fick denna händelse dig att känna?
Jag blev bara fruktansvärt arg. Det riktigt rök ur öronen på mig! Näe, det är svårt att förklara hur kränkt man kan bli. Jag ges inte ens rätten att räknas som människa.