Inför EU-valet har två tydliga sidor kunnat urskiljas; de som vill att EU ska få mer makt och de som vill att nationalstaterna i stället ska bli mer självständiga, alternativt helt lämna unionen. Många som försvarar EU ser det som ett fredsprojekt. Europa har länge varit sargat av krig, faktiskt under stora delar av sin historia, vilket kulminerade i de båda världskrigen. EU, eller snarare dess föregångare, lanserades som ett projekt för att göra krig omöjligt.
På EU:s officiella hemsida hyllas flera ”visionära ledare som inspirerade inrättandet av det EU vi lever i idag”. De hade samma ideal: ”ett fredligt, enat och blomstrande Europa”. Två av dem är den franske politiske rådgivaren tillika bankmannen Jean Monnet (1888-1979) och Frankrikes utrikesminister Robert Schuman (1886-1963), som tillsammans lade fram den så kallade Schumanplanen.
Grundtanken var att kontrollen över kol- och stålproduktionen skulle bli överstatlig, eftersom utan dessa råvaror kan inte en nation starta krig. Planen lades fram den 9 maj 1950, och det är då EU firar sin födelsedag.
Genomförs bakom folkets rygg
Jean Monnet var redan från början tydlig med hur skapandet av en EU-stat skulle verkställas. Det gällde att agera så att folket inte uppmärksammade vad som var på gång. De små stegens metod för Paneuropa sammanfattade Monnet i ett brev till en vän 1952 så här:
”Europas nationer bör föras samman i en superstat utan att deras befolkningar förstår vad som sker. Detta kan åstadkommas genom stegvisa förändringar, alla förklädda till att ha ett ekonomiskt syfte, men som på lång sikt och oåterkalleligt kommer att leda till en federation.”
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.