I april besökte jag Bulgarien för att delta på valupptakten för vårt bulgariska systerparti Pånyttfödelse. Men evenemanget i Sofia är egentligen inte anledningen till att jag är här. Jag frågade om jag kunde få besöka gränsen mot Turkiet, och mina kollegor lyckades ordna det. En chaufför med bil från parlamentet möter upp mig och parlamentarikern ”Dimi” som ska visa mig runt. Egentligen heter han Dimcho Dimchev.
Polis kontrollerar fordon i området
Resan från Sofia till småstaden Jambol i östra Bulgarien tar omkring tre timmar. Där övernattar vi, och morgonen därpå reser vi rakt söderut. I området finns bara små byar, de flesta mer eller mindre övergivna. Många byggnader har rasat ihop och lämnats vind för våg. Industrifastigheter står övergivna och rostar sönder. Enligt mina vänner i Pånyttfödelse har allt i landet blivit sämre sedan Sovjetunionens fall. Företag och unga bulgarer flyttar utomlands. Det är EU:s fattigaste land, i unionens geografiska periferi – men i dess politiska centrum. Sedan asylkaoset 2015 har invandringen seglat upp till att bli en central fråga på EU-nivå. Bulgarien utgör, tillsammans med Grekland, EU:s yttre landgräns mot Turkiet varifrån miljoner invandrare från Mellanöstern och Afrika försökt ta sig in sedan dess.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.