Jag far runt i tillvaron, smidig som en katt. Jag tar mig fram i de rätta miljöerna – i alla miljöer. Jag är överallt och ingenstans. Jag är alla högermän – och ingen.
Jag tar mig fram lite här och där som radikalkonservativ, gångbar överallt. På högreståndsmiddagar, i styrelserum, på krogar, på redaktioner, i studentrum – jag är där, jag snackar och fikar, umgås och växelverkar med människor i dagens svenska verklighet. Jag noterar, frågar ut, kollar in, ger egna synpunkter, lyfter frågor, flyttar fokus.
Jag rör mig med skuggorna, med dimmorna, som en Harry Lime i Wien 1948. Ni har väl sett filmen Tredje mannen?
Jag tar mig fram här i tillvaron. Jag rör mig i alla världar, i privata och offentliga, öppna och slutna. Dörrarna slås upp för mig. Häromdagen stod jag till exempel i ett bokmagasin i en svensk stad.
Jag säger inte vilken stad. Men det var ett biblioteksförråd, en plats för den svenska kulturskatten. Jag hade getts tillåtelse att gå ner i magasinet själv och rota i hyllorna. ”Ta det bara lugnt”, sade bibliotekarien. ”Inga utrivna böcker, inga högar på golvet. Inga läsorgier!”
– Så klart, sade jag. Jag ska försöka hålla en låg profil.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
