Vill man få en inblick i hur en jul kunde se ut i mitten av 1800-talet, innan det moderna samhället satte sin prägel, finns det litteratur med gamla vittnesskildringar från den tiden. En sådan bok är Folkliv och Folkminne i Ås, Vedens och Gäsene härader i Västergötland av Klas Olofsson (1861-1942). Där berättar han att han under sitt slitsamma liv som bonde ”sporde jag åldriga män och kvinnor efter märkeliga ting ur deras ungdom”. Detta nedtecknade han noga, och med åren blev det många sådana uppteckningar. Han fick på det viset ovärderlig kunskap om seder och bruk från den tiden. Om lussefirande och julfirande har han en hel del att berätta.
Lusse
Slaktat skulle man gjort innan Lusse, skriver Klas Olofsson, då man ville ha sylta och korv till lussebeten (lussefika), men även hinna stöpa ljus, så de var ”torra och fasta” till jul. Vad som var viktigt att tänka på var att komma ihåg alla de fattiga som var inhysta i fattigstugor eller befann sig i andra ”torftiga omständigheter”. Först och främst sina egna hemmafattiga och sockenfattiga men även utsocknes.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.