Utvecklingen, såväl i USA som i resten av västvärlden, har i en allt snabbare takt kommit att spegla de globalistiska intressena på bekostnad av den egna befolkningen och det är där vi nu börjar se en antydan till en annan inriktning, inte bara i USA.
Efter valet i USA är därför förväntningarna uppskruvade på vilka effekter Donald Trumps ekonomiska politik skall komma att få på den ekonomiska utvecklingen, både för den amerikanska medelklassen och för USA som nation. Inriktningen på förväntningarna skiftar, beroende på vem man lyssnar på. Ur ett svenskt perspektiv kan man konstatera att en stor majoritet av det ekonomiska etablissemanget utgår från att Donald Trumps ekonomiska politik kommer att leda till ekonomisk tillbakagång. Det grundas i att man förväntar sig att höjda tulltariffer kommer att leda till en ökad inflation i USA, när importpriserna stiger.
Här tar de svenska debattörerna rygg på de amerikanska, som riktar in sin kritik mot ökade tulltariffer och menar att det skulle skapa handelshinder. Debattörerna utelämnar dock den flora av subventioner och statsstöd som används i olika länder för att hålla sin egen industri om ryggen, och som Trump pekar ut som oärlig konkurrens. De omfattande subventioner som etablerades av Världspostunionen (UPU), numera ett organ inom FN, som syftar till att minska utvecklingsländers kostnader för att sälja sina produkter i andra länder, spelar här en stor roll. Inte minst Kina och dess e-handelsföretag har använt möjligheten att få subventionerade fraktkostnader till att ta stora marknadsandelar i såväl USA som Europa. Många har kanske undrat hur varor från Kina kan vara så billiga, och det är till stor del häri förklaringen ligger. Det märkliga förhållandet att det blev billigare att skicka ett mindre paket från Kina till en adress i EU eller USA än att skicka samma vara med post mellan två orter i samma land skapade omfattande problem för många handelsföretag i Väst.
År 2018 hade denna utveckling gått så långt att en lång rad e-handelsföretag gick i konkurs och andra fick stora ekonomiska problem, när den billiga Kinaimporten svämmade över marknaden. Dåvarande presidenten, Donald Trump, satte då ned foten och hotade UPU med att USA skulle lämna unionen om man inte löste detta problem. På kort tid lyckades då postunionen enas om nya regler som innebar att subventionerna till kinesiska företags paketbefordran minskade kraftigt efter justeringar som började genomföras 2019.
I denna mekanism kan vi härleda en viktig del av den principiella logik som ligger bakom Trumps förslag om särskilt kraftiga tullar på alla varor från Kina. När man belägger import med tull bör det framför allt handla om att kompensera för stora skillnader i produktions- och transportkostnader mellan två handelspartner. Om man följer den principen får man en styrning mot att de som producerar de bästa produkterna får sälja, i stället för att, som nu, enbart låta priset avgöra.
Den tänkta dynamiska effekten av ökade tullar är, i Trumps politik, att det skall leda till en snabb och kraftig återindustrialisering av USA och att det skall minska behovet av importerade varor. En sådan utveckling brukar dock ta tid och många misstror att det ens är möjligt. Donald Trump har däremot sagt att man relativt snabbt skall kunna se en effekt i den riktningen. Exakt hur man skall agera för att uppnå syftena med en snabb höjning av tulltarifferna är inte klarlagt. Däremot kan man anta att den kommande Trumpadministrationen kommer att använda tullfrågan som ett offensivt förhandlingsverktyg gentemot andra länder.
De planerade tulltarifferna innebär en generell tull på 10 procent av importvärdet samt 60 procent för varor från Kina. En sammanställning av olika bedömares syn på effekten av en sådan ordning, som presenteras av policyinstitutet Tax Foundation, visar att förväntningen är relativt samstämmig för en minskning av USA:s BNP med upp till 1,5 procent inom 3 år.
Man skall också komma ihåg, när Trumpmotståndarna kritiserar idén som sådan, att andra länder också använder tulltariffer aktivt för att påverka flödet av varor och tjänster över sina gränser och därmed skydda inhemska intressen. Inte minst EU, vars företrädare generellt har varit emot Trumps politik på alla områden, inte minst ekonomin, agerar själva tämligen kraftfullt med höga tulltariffer för att påverka inflödet av prispressade varor och produkter från Asien, inte minst Kina. Till exempel har EU relativt höga tulltariffer på stål och aluminium, som infördes som ett svar på USA:s ståltullar från 2018. EU beslutade i år att förlänga just ståltarifferna till 2026.
Under sina kampanjmöten inför presidentvalet lyfte Donald Trump ofta fram både bilindustrin och tillverkningen av jordbruksmaskiner som exempel på områden där han avser att belägga import av färdiga produkter med höga tullar. Åtgärden förklaras med att företag gärna flyttar produktionen dit den är billigast att genomföra. Det har lett till en omfattande industriell flytt från USA, inte minst till Mexiko och flera asiatiska länder, bland annat Kina.
I fallet med jordbruksmaskiner riktade sig Donald Trump direkt till en av USA:s ledande producenter av sådana, John Deere, vid ett kampanjmöte i Pennsylvania den 23 september. Han sade då att om John Deere fullföljer sina långt framskridna planer på att flytta mer produktion till Mexiko, så kommer de att drabbas av mycket höga tulltariffer för allt de säljer till USA från dessa anläggningar.
– Om ni gör det kommer vi att införa en tvåhundraprocentig tull på allt ni vill sälja in i USA, sade han.
Trump har också vänt sig till stålindustrin, som varit utsatt för hård priskonkurrens från bland annat kinesiska stålexportörer med kraftigt dumpade priser. Frågan var högaktuell redan under Trumps första presidentperiod. Då, 2018, införde Trump tilläggstullar med 25 procent på stål och 10 procent på aluminium. Ståltullarna ledde till att EU också höjde sina tulltariffer till 25 procent för importvolymer av stål som överstiger beviljade importkvoter. Att frågan om ståltullar kom upp just vid valmötet i Pennsylvania är ingen tillfällighet, eftersom USA:s största stålproducent, US Steel Corporation, har sitt huvudkontor i Pittsburgh, Pennsylvania. Företaget annonserade i december 2023 att man skulle bli uppköpt av den japanska ståljätten Nippon Steel, men affären har än så länge blockerats av den amerikanska staten. Här kan man förvänta sig någon form av agerande från Trumpadministrationen ganska direkt efter tillträdet i slutet av januari nästa år.
Även bilindustrin har genomgått en kraftig omstöpning under flera decennier och importerade bilar har hela tiden tagit marknadsandelar. Exporten av amerikanska bilar har stagnerat och uppvisat en svag minskning, medan importen av bilar är väsentligt större än exporten, drygt tre gånger så stor värdemässigt. Om Trumpregimen kommer att fullfölja kraftigt höjda tulltariffer, som delvis triggas av den skeva handelsbalansen avseende bilar, kommer det att drabba även Sverige. USA stod för 28,5 procent av den svenska bilexporten 2022 och var därmed den i särklass största marknaden för svensktillverkade personbilar, det vill säga Volvo, Polestar och Koenigsegg. Både Volvo och Polestar har för övrigt redan en fot som lokal producent, genom att de båda har var sin fabrik i USA. Volvo Cars aviserade 2023 att man hade planer på ytterligare minst en fabrik i USA, vilket kan indikera att det finns en risk för mindre export från Sverige framöver.
Trump var mycket tydlig med att han avsåg att verka för en omfattande återetablering av bilfabriker i USA, och då särskilt i Detroit, under sitt sista framträdande på ett valmöte i Michigan. Han formulerade sig så här:
– Vi kommer att återföra bilindustrin till Michigan. Vi kommer att göra Detroit ännu större än det någonsin var.
Det kan finnas en poäng i Trumps besked om nya bilfabriker i USA istället för att bilföretagen importerar från utlokaliserade fabriker i låglöneländer i Mellanamerika. Hoten om höga tullar för importerade varor har redan fått en aktör att ändra planerna på att bygga ytterligare en riktigt stor bilfabrik i Mexiko, med syfte att exportera till USA-marknaden.
Man kan alltså förvänta sig att den amerikanska industriproduktionen, där bilföretagen är stora aktörer, kommer att expandera de närmaste åren. Det kommer också att påverka sysselsättningen i USA, liksom handelsbalansen. Hur andra länder kommer att agera när skyddstullarna börjar resas kan man bara vänta och se, men det bör bli en rejäl motreaktion som innebär att amerikanska produkter blir dyrare för konsumenterna i många länder framöver. Det kommer i sin tur också att påverka den amerikanska ekonomin, men i negativ riktning.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
