Landets kultur vilar på utbildningsnivån

Sanningen lär ligga i den ansvariga myndighetens konstaterande, att något är fel i den så ofta modifierade läroplanen. Bildningsnivån sjunker och man ser uppenbara skillnaden i skolresultaten bland exempelvis olika länder inom OECD.

Låt oss anlägga ett historiskt perspektiv för att bättre förstå situationen. Efter andra världskriget och under Tage Erlanders regeringstid byggdes nya skolor. Framför allt på landsbygden uppfördes nya kunskapens tempel. Funktionella byggnader med stora ljusa klassrum inte så sällan med fönsterbrädor i grön Kolmårdenmarmor. Breda korridorer med golv i sedimentära bergarter där man kunde studera djurlivet i jordens historia. Intill själva skolan byggdes idrottshallar, ofta med en simhall. Att gå ut årskurs 9 betydde att man har tagit realen och det var stort. Högstadiets lärare (adjunkter) var i regel utbildade i två ämnen. Högstadieämnen hade egna institutioner med en institutionsansvarig lärare. Tage Erlanders hustru Aina var adjunkt i matematik och kemi. Som ett barn till en folkskollärare var Erlander mycket mån om att ge Sveriges befolkning möjligheter till bildning och utbildning. Många elever fortsatte med olika kvällskurser för att senare utbilda sig till exempelvis ingenjörer.

Förändringarnas tid kom på 1960 och -70-talen. Olika reformer som avlöste varandra förändrade den stabila skoltillvaron och därmed bildningsnivå. En avveckling av studentexamen i sin klassiska form blev det första steget. Länder som Frankrike (le bac, baccalauréat) och Tyskland (das Abitur), eller Polen och Italien skulle aldrig tillåta en avveckling av studentexamen i sin klassiska form, inte ens under vapenhot.