Vänstern i chock när folket har sagt sitt

Det blev inte den promenadseger för Hillary Clinton som många opinionsinstitut förutspådde. Donald Trump besegrade Hillary med 290 elektorsröster mot 228.

Expressens löpsedel dagen efter valet var ”Chocken – Trump skakade världen i morse”. I princip alla svenska systemmedier talade om ”chock”, flera hade till och med en speciell artikel med råd från en psykolog till föräldrar hur man skulle berätta om Trump för sina barn. Det var dock knappast världen som var i chock, även om många blev överraskade. Chocken bredde i stället ut sig på systemmedias redaktioner, inom de politiskt korrekta självutnämnda ”eliterna” och hos politiker som är en produkt av denna åsiktskorridor.

I världen, synnerhet västvärlden, har beskedet mötts med glädje bland folket. Kanske inte för att man håller med Trump om alla hans åsikter, men för att han är ett levande bevis på att folket kan vinna mot den samlade kraften av hela den politiskt korrekta median uppbackad av de mäktigaste globalistiska finansintressena.

Förändring på riktigt

Misstron mot institutionerna har brett ut sig allt mer i USA. Och då får man tänka på att de medborgerliga friheterna är avsevärt större än vi är vana vid från Europa och i synnerhet Sverige. Även senatorn Bernie Sanders, som gav sig in i kampen om att bli Demokraternas presidentkandidat, erkände efter valet att Trump vann på grund av att väljare ur medelklassen är ”trötta på etablissemangets ekonomi, etablissemangets politik och etablissemangsmedia”.

President Barack Obama vann många röster för åtta år sedan på att han lovade förändring. Han visade sig dock snart vara en del av samma etablissemang som sina föregångare, att han är svart gjorde i detta fall ingen som helst skillnad. Annat är det med Trump, som inte har några band till media eller lobbygrupper. Han finansierar sin kampanj själv, och upplevs därför som ett stort hot av alla de mäktiga intressen som är vana vid att kunna köpa sig inflytande.

Hillary Clinton å sin sida symboliserar för många människor all denna korruption och svågerpolitik. Wikileaks kunde till exempel bevisa att Hillary bakom lyckta dörrar sagt till bankirer att hon var för frihandel och öppna gränser, och att direktörer på Wall Street var de bäst skickade att hjälpa till att omvandla USA i den riktningen.

Martin Gelin, DN:s utrikeskorrespondent, tycktes få panik efter valresultatet och började maniskt twittra och återtwittra Trumpfientliga inlägg. Valresultatet skyllde han bland annat på att ”medias besatthet av en löjlig e-postskandal” hjälpt Trump att vinna.

I själva verket rör det sig om två e-postskandaler. Den ena handlar om att Hillary Clinton under sin tid som rikets första dam hanterade sin officiella e-post på ett sätt som bröt mot alla säkerhetsrutiner och eventuellt var olagligt. FBI har utrett saken men hon har hittills inte kunnat åtalas för något.

Den andra handlar om ett antal e-postmeddelanden som hackare lyckats komma över från e-postkonton som tillhört Hillarys medarbetare, och som släppts av Wikileaks. Hillary var då redan utrikesminister. Dessa har gett obehagliga inblickar i Washingtons politiska liv och stärkt Trumps ifrågasättanden av hela systemets legitimitet. Hillarys samröre med diverse stenrika finansiärer i utbyte mot politiska tjänster, täta kontakter med mäktiga mediehus, hennes lömska och oärliga behandling av partikamraten och konkurrenten Bernie Sanders – en socialistisk kandidat som i likhet med Trump stod utanför etablissemanget – och andra inblickar i samma korrumperade värld, bidrog till att minska hennes anhängares entusiasm.

I svenska systemmedier är det, så vitt Nya Tider kunnat finna, bara Aftonbladets Åsa Linderborg som ens skrivit om den rent osannolika omfattningen av Hillarys korruption. Hennes slutsats? ”I november har amerikanerna att välja mellan en av västvärldens mest korrupta politiker och en som kan utvecklas till fascist. (…) Med detta på bordet måste man håglöst välja den genomkorrupta kandidaten.”