Jag använder sociala medier varje dag. Plötsligt ligger hela världen framför ens fötter. Jag pratar med Khaled fån Syrien om det senaste i Damaskus och får en uppdatering från Sydafrika av herr Botha. Barbara från USA, en underbar, karismatisk människa som engagerar sig för de fattiga i Sydafrika, säger att vi måste träffas över en kopp kaffe nästa gång jag besöker staterna. Jag kan bo hos henne, och vi kan köra runt och träffa intressanta personer att intervjua för ”your great newspaper New Times”. Jag känner inte dessa människor, och de känner inte mig. Ändå har vi daglig kontakt och utbytet är stort.
Att yttrandefriheten och demokratin är goda vänner med de sociala medierna är jag säker på. Helt plötsligt kan människor från olika delar av världen interagera med varandra och utbyta information, utan massmedia som en mellanhand.
Under gårdagen startade jag en sida på Facebook som jag valde att kalla för ”Scandinavians against farm attacks in South Africa”. För dem som har följt mitt arbete är det säkert inte obekant att mitt hjärta brinner lite extra för Sydafrika. Sydafrika, det natursköna landet med sin intressanta historia, invecklade politik och ett engagerat folk. Sydafrika, där över 4 000 afrikandiska farmare har fallit offer för brutala farmarmord sedan ANC:s maktövertagande år 1994. Sydafrika, som folk säger är en regnbågsnation men där det ändå finns högt uppsatta politiker som inte har mycket till övers för ”vitt”. Vi har bland annat Julius Malema från partiet Economic Freedom Fighters, som sjöng sången om att ”döda den vita farmaren” offentligt, och som nu sitter i parlamentet tack vare ett stöd på över 6 procent i partiets första val.
I ett äkta antirasistiskt samhälle ska inte en minoritet behöva frukta för sina liv. En vit farmare i Sydafrika ska kunna bruka jorden utan att behöva känna rädsla för att beväpnade män ska mörda honom och våldta hans fru. Enligt sydafrikanske människorättsaktivisten och författaren Dan Roodt (även han mycket aktiv på sociala medier) har attityden i Sydafrika hårdnat sedan Nelson Mandelas död förra året, och attackerna mot de vita farmarna ser endast ut att öka.
Personligen tror jag att informationsspridande är viktigt. Vilken regering vill begå övergrepp mot sina medborgare när omvärlden tittar på? Då västvärldens media inte är benägna att rapportera om afrikandernas situation i Sydafrika blir sociala medier extra viktigt, något som Dan Roodt tidigt förstod. Det var tack vare Roodt som jag själv fick upp ögonen för Sydafrika, då Roodt, till skillnad från många andra, valde att skriva sina inlägg på engelska på Facebook och Twitter.
Tiderna förändras. Tekniken går framåt. Det måste även vi. För personer som arbetar inom media är den direktkontakt med världen som går att finna via bland annat Facebook en guldgruva. Jag har även märkt att det finns ett stort intresse för Sverige och Norden, bland annat från Sydafrika där afrikander undrar varför i hela fridens namn Sverige var så måna om att sponsra det kommunistiska ANC. Det inger hopp för afrikanderna att läsa att deras situation uppmärksammas världen över. Responsen jag fick efter att ha startat facebookgruppen ”Scandinavians against farm attacks in South Africa” var överväldigande. Jag fick meddelanden från afrikander som var glada och tacksamma för ”stödet från Skandinavien”. Det ingav hopp, hopp och berättelser jag gärna delger läsarna av Nya Tider när jag är klar med intervjuer och översättning.
Många gånger har jag fått höra hur dåligt det är med sociala forum likt Facebook och Twitter. ”Myndigheter kan hålla koll på dig!”, ”du kan bli uthängd!”. Jag vill lyfta fram de goda aspekterna. Tack vare de sociala forumen har jag fått kontakt med intressanta människor från hela världen och kunnat höra deras berättelser.
För er som är aktiva på Facebook – besök gärna min nya supportgrupp för afrikanderna och ta del av människornas berättelser. Vi ses!