Sven-Olles nej-sida hade inför folkomröstningen inte bedrivit någon särskild kampanj, vilket hade lett till frustration hos den lokala ja-sidan. Med bara några veckor kvar till valdagen – som sammanföll med de allmänna valen den 18 september 1988 – valde till slut nej-sidan att ta fram eget kampanjmaterial.
Uteslutningen är ett pris jag varit medveten om att jag skulle kunna få betala. Det viktiga är att vi väckt en opinion mot den nuvarande flyktingpolitiken. Den opinionen är nu så stark att den kommer att rulla vidare av sig själv.
– Sven-Olle Olsson
Göran Englund, professor från Lunds universitet, erbjöd sig att hjälpa Sven-Olles nej-sida med fakta och argument. Han skrev ihop texten på skrivmaskin, vilken sedan trycktes upp i en åttasidig broschyr med enklast möjliga utformning. Inga bilder, ingen särskild design, bara enkel text. Kontrasten mot etablissemangets väloljade kampanjmaskineri kunde inte bli större. Nya Tider har som enda tidning lyckats ta del av broschyren i fysiskt exemplar. Rubriken lyder: ”SJÖBO – ETT DEMOKRATISKT FÖREDÖME”.
”Ett unikt tillfälle”
Redan i inledningen klargör författarna att makthavarna ”till varje pris velat stoppa en lokal folkomröstning, som skulle kunna ge ett vittnesbörd om hur svenska folket skulle ställa sig efter en fri och öppen debatt”. Efter det följer nio separata stycken:
• Svensk invandring i ett tjugoårsperspektiv
• Invandringens explosiva tillväxt
• I vad mån är invandrarna flyktingar?
• Lägerflyktingarna
• Kostnaden för invandrarna
• En orimlig fördelning
• Invandrare, arbeten och bostäder
• Varför behövs ett NEJ i Sjöbo?
• Ett unikt tillfälle
Det sista kapitlet är kort och lyder så här:
”Folkomröstningen i Sjöbo är ett unikt tillfälle. Ett nej till den nuvarande flyktingpolitiken är inte bara en protest mot en helt oförsvarlig fördelning av svenska skattemedel. Det blir även en viktig demokratisk demonstration. Det behövs nämligen en påminnelse till våra makthavare om att de inte ens med massmediernas hjälp alltid kan vara säkra på att kunna trycka ned en folklig opinion”.
Skriften anges som utgiven i augusti 1988 av de två författarna. Därefter följer:
”Centerns kommunorganisation i Sjöbo har tagit del av innehållet i denna skrift och stöder den framförda kritiken av nuvarande flyktingpolitik”.
Mottagaren av skriften uppmanas spara den: ”Var och en kan då själv jämföra vad vi skrivit med vad massmedia kommer att påstå om innehållet”.
Varnade för att svenska folket blir en minoritet
Skriften chockade Sven-Olles motståndare. Det blev nu klart att argumenten mot invandringen var större än de rent ekonomiska. I skriften argumenteras:
”Flyktingpolitiken är inte endast en fråga om resursfördelning bland världens flyktingar. Den ställer även svenskarna som folk inför ett av de största problem som någonsin uppkommit. Under bara några decennier förvandlas ett homogent folk till ett mångnationellt. Detta kommer att – liksom i många andra länder – föra med sig stora problem. Detta gäller inte bara för oss själva utan i än högre grad för kommande generationer (…) Det står således klart att en flyktingpolitik enligt nuvarande riktlinjer inte är möjlig utan att svenska folket i ett längre perspektiv självt försätter sig i minoritet.”
– Den gav en idémässig grund till främlingsmotståndet, som man väl hade hoppats skulle ha försvunnit ur det svenska samhället. Det här var en kvarleva från 30-talet, beskrev Centerledaren Olof Johansson broschyren i en SR-dokumentär 2010.
Nej-kampanjen delade ut broschyren tillsammans med en nej-valsedel till alla hushåll i Sjöbo.
Elva dagar före valet slog plötsligt en bomb ned.
Samtliga svenska medier hade notoriskt nagelfarit nej-sidans företrädare, och kunde nu visa att författaren Göran Englund var aktiv i Nysvenska rörelsen, som kallades ”högerextrem” och ”fascistisk” (själva angav de sin ideologi som ”nysvenskhet”).
Det här var precis vad ja-sidan behövde: en officiell koppling mellan nej-sidans högsta företrädare till den så kallade högerextremismen. Centerpartiet nationellt hoppades att opinionen skulle vända.
– Vi vill inte ha några bruna löss i vår gröna fana! fräste Olof Johansson, som sa att det ”finns inga förmildrande omständigheter”.
Sven-Olle Olsson valde sin vana trogen att inte backa. Det visade sig dessutom att Englund berättat för Olsson att han var med i Nysvenska rörelsen.
– Ja, det fick jag veta den 29 augusti men då var broschyren redan tryckt, sa Sven-Olle som fortsatte att dela ut broschyren fram till valdagen.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
