Försvarsberedningen föreslår en radikal upprustning av det svenska försvaret. Gotland ska få en egen stridsgrupp, C/D-versionen av JAS 39 Gripen ska inte skrotas allt eftersom den nya E/F levereras, korvetterna ska äntligen få eget luftvärn och det finns även ett önskemål om att utrusta Försvarsmakten med raketartilleri. Det är bara några få av punkterna när riksdagen lägger om kursen helt, från nedrustning till upprustning.
Detta är exakt de punkter som SD har drivit i många år. På inget annat område har riksdagspartierna så tydligt gått på SD:s linje som när det gäller försvarsfrågan. Här kan man anta att SD:s Roger Richtoff varit drivande, då han som bland annat bataljonschef och stabsofficer har en erfarenhet som de övriga politikerna saknar. För Nya Tider har han tidigare berättat om hur flera representanter för andra partier i försvarsutskottet öppet erkänt att de inte har kunskap om de frågor som diskuteras, utan förlitar sig helt på tjänstemännens bedömningar.
När SD tidigare kritiserat nedmonteringen av invasionsförsvaret och avskaffandet av värnplikten har de kallats för krigshetsare. Nu går plötsligt i princip alla partier på deras linje, men självklart utan att be om ursäkt. I stället försöker de bortförklara sina tidigare beslut med att andra minsann också felbedömde läget.
Man skulle nästan kunna tro att borgarna lämnade försvarsberedningen bara för att det inte skulle bli så uppenbart att den gemensamma rapporten i stort sett är SD:s verk. Hela anledningen är väldigt krystad – att Socialdemokraterna inte ville binda sig till den finansiering som behövs för de ambitioner man satt upp. Tillsammans med SD fanns det en majoritet att få igenom finansieringen ändå. Här sviker återigen de borgerliga partierna.
Allt hänger egentligen på finansieringen. Att bygga upp ett system som lagts ned är omständligt, tar tid men främst kräver det stora resurser under många år. Försvarsberedningen skriver uttryckligen att man ska öka resurserna varje år till att utgöra 1,5 procent av BNP år 2025. Det är en ordentlig ökning från dagens 1,0 procent, men fortfarande en bit ifrån de 2 procent som president Donald Trump kräver att alla Natomedlemmar ska börja nå upp till och långt ifrån de 2,5-3,0 procent Sverige satsade under kalla kriget.
Ett annat hinder har varit att hitta personal till de nya förbanden. På papperet har Sverige i dag två brigader, men i praktiken är bara den ena stridsduglig. Det återstår därför att se vad som händer med målet att sätta upp en tredje brigad.
Inget är dock beslutat än. Partierna kan verka helt överens om de stora dragen i försvarsutskottet, men det återstår att se om de står fast vid de uttalade målen när riksdagen ska klubba det hela, vilket ska ske först nästa år.
Det enda vi kan säga redan nu är att SD lyckats driva de andra partierna framför sig, och det har man inte gjort genom att böja sig och kompromissa, utan tvärtom genom att stå på sig och tro på de egna visionerna.
