Psalmer, dikter och Lina Sandell

Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst, vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer,
skulle jag, som barn, väl ängslas då?

Psalmen som citeras ovan finner man som nummer 249 i Den svenska Psalmboken med tillägg, utgiven av Verbum förlag. Detta är en psalm som många känner till. De har sjungit den och hört den, kanske mer än en gång i livet.

Den är kanske till och med mer känd för allmänheten än vad kvinnan som skrev den är. Psalmen skrevs av prästdottern Lina Sandell och är endast ett av hennes många skrivna verk.

Lina Sandells tidiga liv och första verk

Hon föddes som Carolina Wilhelmina Sandell i den småländska socknen Fröderyd år 1832. Hon var näst yngsta dotter till prästen Jonas Sandell och Fredrica Engstrand.

Som barn var hon sjuklig och klen och i boken Ett ögonblick i sänder. Lina Sandell och hennes sånger noterar Per Harling att hon led av förlamningssymptom och var därför tvungen att leva ”ett ovanligt stilla liv i jämförelse med andra barn”. Den fysiska svagheten fick henne dock att läsa och anteckna. Harling skriver att det är i anteckningsboken från tiden 1843-1844 när hon var sängliggande efter att ha varit svårt sjuk i tyfus som hon började skriva sina första dikter. Dessa är starkt präglade av en intensiv längtan efter naturen och att kunna röra sig igen. Harling återger ett av de här tidiga alstren:

Skön är naturen, stor dess herre är,
som liv och näring åt var ört beskär.
Från eken, som sin krona stolt upphöjer
och med sin skugga trötta vandraren förnöjer,
till minsta blomma, som i dalen står,
i allting samma visa ordning rår.

Den 17 november 1844 blev hon dock plötsligt bättre och kunde stiga upp efter att ha varit sängliggande i ett år. Eftersom det skedde just när hon reflekterade intensivt över den söndagens evangelietext tolkade hon händelsen som ett gudomligt mirakel.