Ungdomsstyrelsen har fördelat 259 miljoner kronor uppdelat på 213 barn- och ungdomsorganisationer. Samtliga riksdagspartiers ungdomsförbund erhåller bidrag, utom SDU. Mest får Moderata ungdomsförbundet med över 10 000 medlemmar, de beviljades 2,4 miljoner kronor för 2014. Ung vänster med 1 884 medlemmar erhåller 1,5 miljoner kronor, trots att revisorer klagat på bristfällig redovisning. SDU, med över 3 000 medlemmar, får noll.
SDU menar att man därmed inte kan arbeta på samma villkor som andra politiska förbund. SDU har det redan svårare då man på olika sätt motarbetas av skolor och myndigheter, samtidigt som man inte erhåller bidrag någon annanstans ifrån, inte ens från sitt moderparti.
Ungdomsstyrelsen, vars uppdrag är att ”stödja barns och ungdomars självständiga organisering och inflytande i samhället”, motiverar sitt beslut med vad många uppfattar som rent paragrafrytteri, och utsätts nu för skarp kritik från flera håll, till och med på DN:s ledarsida.
Ungdomsstyrelsen motiverar sitt avslag på följande sätt:
”I granskningen har vi sett att era medlemsföreningar (…) uppfyller inte villkoret om att ha antagit stadgar i demokratisk ordning.
För att myndigheten ska anse att stadgarna har antagits i demokratisk ordning ska det framgå att det är föreningens stadgar till exempel genom att föreningens namn finns med i stadgarna (i paragraf). En normalstadga kan användas som hjälpmedel och underlag för att upprätta de egna stadgarna.”
Beslutet har fattats av Fredrik Wikström, chef för enheten för organisationsstöd, efter föredragning av handläggaren Marina Tjelvling.
För att reda ut begreppen för läsaren:
En lokalförening ska, för att vara bidragsgrundande, ha egna lokala stadgar. Syftet med detta är att lokalföreningarnas medlemmar ska ha beslutsrätt över sin egen verksamhet.
En riksorganisation kan upprätta normalstadgar som får utgöra mall för lokalföreningarna. Man sätter in lokalföreningens namn och säte i mallen, och vips så har man färdiga stadgar som godkänns av Ungdomsstyrelsen. Man kan också göra andra lokala anpassningar i normalstadgarna om man vill, eller skriva helt nya stadgar till lokalföreningen.
Vad SDU:s lokalavdelningar gjort är att de helt enkelt skrivit dit sina respektive namn, exempelvis SDU-Väst, på riksorganisationens stadgar, som även innehåller normalstadgar för lokalavdelningarna. Lokalavdelningarna har hållit egna årsmöten där de frivilligt valt att anta dessa stadgar utan ändringar. Att de hade kunnat göra ändringar och anpassa stadgarna lokalt – eller till och med skrivit egna stadgar om de så önskade – framgår tydligt i paragraf 22. Till ansökan har de bifogat årsmötesprotokoll där det framgår att de antagit stadgarna i demokratisk ordning.
Så vad är då problemet? Kan Ungdomsstyrelsen verkligen ha avslagit SDU:s ansökan på ett så löjligt svepskäl som att lokalavdelningarna inte fört in sina respektive namn i en paragraf, utan endast i rubriken? Om så är fallet så har man onekligen satt ribban för begreppet ”paragrafryttare”.
Tjänstemännen svarar?
Faktum är att tjänstemännen på Ungdomsstyrelsen knappt ens tycks förstå vad de själva menar.
– Vi har tagit fem slumpvist utvalda lokalavdelningar, och ingen av dem kunde visa att man hade lokala stadgar som är antagna på rätt sätt så att medlemmarna får inflytande över ekonomi och inriktning, säger Ungdomsstyrelsens pressekreterare Malin Engstedt till Nya Tider.
När vi berättar att vi tagit del av SDU-Västs stadgar och årsmötesprotokoll, där det framgår att stadgarna har antagits i demokratisk ordning av lokalföreningen, säger Engstedt att hon inte kan detaljerna och hänvisar till Marina Tjelvling, som varit SDU:s handläggare i ärendet. Trots flera omformuleringar lyckas vi inte få något egentligt svar på vår fråga.
NyT: SDU-Väst har ju antagit förbundets riksstadgar. Det är ett årsmötesprotokoll bifogat där det framgår att de har antagit de stadgarna som sina egna i lokalföreningen. Jag ser inte vad problemet är?
– Det står att de har antagit förbundets stadgar. Det är där vi menar, att där går skiljelinjen. För om man antar att medlemmarna ska ha beslutanderätt över sin egen verksamhet, det är också ett av kraven, och det har man ju inte när man inte kan besluta om innehållet i de stadgarna.
NyT: Men det står ju i själva stadgarna att en lokalförening kan välja att anta andra stadgar. Är det då inte demokratiskt nog när lokalföreningen vid årsmötet har valt att inte göra några förändringar utan istället anta normalstadgarna som de är?
– Nej, alltså, inte som vi tittar på det, för då ska vi kunna se att det är de här medlemmarna som har möjlighet att ändra i de här stadgarna, och eftersom vi inte ser i stadgarna att det är anpassat till den lokala föreningen, så kan ju inte de medlemmarna ha inflytande över sin verksamhet, utan då måste det ju upp på förbundsnivå.
NyT: I paragraf 22 står det tydligt att lokalföreningarna har möjlighet att anta andra stadgar om de så vill. Den här lokalföreningen har valt att inte ändra i dem. Jag förstår inte vad som är oklart?
– För det första säger vi ju att de stadgar som en lokalförening antar… när man bildar en ideell organisation så antar man vilket regelverk som ska gälla för ens verksamhet, och då tittar man ju också på vilka möjligheter man har att förändra den verksamheten över huvud taget. Och när man då antar en, vad ska man säga, när man… det här sättet som SDU-Väst till exempel har gjort så har de antagit, för det första, riksförbundets stadgar, och dem kan man ju inte gå in och ändra i heller, för det står ju reglerat där att det ska ske på en kongress, och då kan ju inte årsmötet i lokalföreningen påverka de stadgarna.
NyT: Ni anser alltså inte att det är uppenbart att de har antagit riksstadgarna som sina lokala stadgar, är det så jag ska uppfatta det?
– Ja, de har inte antagit egna stadgar i de här föreningarna som vi haft underlaget ifrån.
Kasselstrand upprörd
SDU:s ordförande Gustav Kasselstrand menar att SDU diskrimineras därför att tjänstemännen på Ungdomsstyrelsen är politiska motståndare till dem. Han tror att tjänstemännen är extra motiverade att sabotera för SDU inför valåret, och därför försöker fördröja utbetalningarna av ungdomsstöd så mycket de kan, trots att det är uppenbart att SDU uppfyller kraven minst lika bra som andra organisationer som får stödet.
– Så är det definitivt. Vi ser ju att man belägger detta med ett överklagandeförbud. I det sannolika fallet att vi vinner det här i förvaltningsrätten så har det dragit ut på tiden så mycket att vi får pengarna sent under valåret eller till och med efter valet.
NyT: Det finns ju formella brister i er ansökan, Ungdomsstyrelsens regler säger att varje lokalförening ska ha stadgar där det framgår vilket namn föreningen har och var den har sitt säte. De lokala stadgar som är inskickade är ju bara normalstadgarna med lokalavdelningens namn på framsidan. Med tanke på att ni redan har nekats stöd tidigare år och visste att Ungdomsstyrelsen är beredd att ägna sig åt paragrafrytteri för att neka er, är det inte lite slarvigt att ge dem den här öppningen?
– Hade Ungdomsstyrelsen velat att vi skulle få bidraget så hade man ju kommunicerat den här teknikaliteten till oss och då hade det förstås inte varit några problem att ändra det här. Det har man inte gjort just för att ha kvar den här öppningen att kunna avslå vår ansökan. Hade vi haft lokalavdelningens namn ”i paragraf” så hade man hittat på något annat skäl.
Kasselstrand tycker inte att man ska ”spela på Ungdomsstyrelsens planhalva” genom att dividera huruvida SDU har fått varenda bokstav rätt i sin ansökan, eftersom andra organisationer beviljats bidrag trots att de fått anmärkningar på brister i underlaget.
– Man måste göra en jämförelse med de organisationer som fått bidrag. Där har vi ju fått svart på vitt att Ung Vänster fått bidrag utan att ha några lokala stadgar över huvud taget. De har fått anmärkning från Ungdomsstyrelsen men fortfarande beviljats miljonbidrag.
Ung Vänster fick stöd
Nya Tider kontrollerar Kasselstrands uppgifter och de visar sig stämma. Ung Vänster beviljades bidrag 2011, efter att ha varit tillfälligt avstängda på grund av fusk med medlemssiffrorna. Vid den tidpunkten hade de inga lokala stadgar över huvud taget, vilket Ungdomsstyrelsen anmärkte på, men de beviljades ändå miljonbidrag.
När SDU:s vice ordförande William Hahne påpekade detta i en intervju i DN, replikerade Ungdomsstyrelsen att nya och hårdare regler trädde i kraft 2013, och att dessa inte gällde då Ung Vänster beviljades bidrag.
– Formuleringen var inte lika skarp och vi var inte lika skarp i vår bedömning den gången, sade Lena Hallberg, Ungdomsstyrelsens chefjurist.
Därmed uppkommer alltså följande absurda situation: Ung Vänster beviljas bidrag trots att lokalföreningar inte har rätt att skriva egna stadgar – de har inte ens några egna stadgar, vilket Ungdomsstyrelsen har som krav. Samtidigt nekas SDU bidrag trots att lokalföreningar, i enlighet med kraven, har rätt att skriva sina egna stadgar.
Det tål att tilläggas att Ung Vänster även i år hade fått anmärkning från revisor på brister i den ekonomiska redovisningen av förra årets stödpengar, men ändå beviljas 1 531 969 kronor för valåret 2014. I sin ansökan för 2011 hade vänsterorganisationen censurerat namnen på sina lokala medlemmar i sin ansökan, vilket Ungdomsstyrelsen inte ansåg vara något hinder. Detta trots att organisationen alltså hade varit avstängd för tidigare fusk med sitt medlemsantal.
Nya Tider har upprepade gånger sökt Fredrik Wickström för en kommentar, men han svarar inte på telefon, ringer inte upp och svarar inte på mejl. SDU har polisanmält honom för tjänstefel.