I Filippinerna svors den omstridde Rodrigo Duterte in som president den 30 juni efter att vunnit presidentvalet med 39 procent av rösterna den 9 maj i år. Vi skrev i NyT v.21/2016 om presidentvalet och den före detta borgmästaren, som kallas ”Bestraffaren” efter en skoningslös och framgångsrik brottsbekämpningskampanj i staden Davao. Hans mest kända vallöfte är att inom tre till sex månader synbart ha hämmat kriminaliteten, droghandeln och korruptionen i hela landet.
Smutskastning slår tillbaka
En förtroendeundersökning som gjordes några dagar innan Dutertes tillträde visade att 84 procent av befolkningen har stort förtroende för honom, trots att knappt hälften så många röstade på honom. Strax före valet var hans förtroendesiffror mer i paritet med valresultatet.
Många förvånades av den höga siffran eftersom filippinsk media, precis som västerländsk, på olika sätt smutskastar och försöker måla upp en negativ bild av Duterte. Men precis som i Sverige är det istället medierna som folket förlorar förtroende för när deras partiskhet blir för tydlig. Kommentarsfälten har de senaste månaderna fyllts av arga men typiskt filippinskt hövliga kommentarer som ifrågasätter om det är ”seriös journalistik” de ofta amerikanskkontrollerade medierna ägnar sig åt.
Skälet till populariteten tros vara att Duterte ger ett genuint intryck och framstår mer statsmannalik efter att ha dämpat övertonerna från valrörelsen, utan att för den skull rubba på sina löften gällande att bland annat skoningslöst och utan hänsyn till makt eller status, ta sig an de statstjänstemän som bidrar till önationens eskalerande korruption och brottslighet, inte minst den närmast epidemiska drogsituationen.
En fingervisning om kommande presidentskap
Det första Duterte gjorde efter att ha avlagt presidenteden och hållit ett kort invigningstal var att signera sin första exekutiva order, gällande att effektivisera arbetet mot fattigdom som flera regeringsorgan är inblandade i. Några av de mest uppmärksammade korruptionsskandalerna i landet, som upprört stora delar av befolkningen, gäller just dessa organisationer.
Den exekutiva ordern ger också två av hans närmaste män från tiden som borgmästare nyckelroller. Den ena i kampen mot fattigdomen och den korruptionsbekämpning som den inkluderar och den andre som hans stabschef. Politiska bedömare ser Dutertes agerande som ett bevis för att han menar allvar med både sina utfästelser i valrörelsen samt att han vill fortsätta med sin okonventionella men framgångsrika ledarstil han hade som borgmästare, det vill säga att sätta arbete och resultat före allt annat.
Den USA-vänliga liberala oppositionen som kallat Duterte ”ett hot mot demokratin” ser det dock som ett sätt för honom att konsolidera sin makt och några har till och med gjort liknelser med Rysslands ”auktoritäre” president Vladimir Putin, som gjort sig känd för att omge sig med personer han känner väl sedan länge. Anhängare till Duterte konstaterar dock syrligt att det är märkligt att så kallade auktoritära presidenter som ogillas av väst är lika omtyckta av sina befolkningar som västs så kallade demokratiska ledare är avskydda av sina.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.