Jag kom nyligen tillbaka från England där jag spenderade ett par dagar med att bevaka valet och insupa lite brittisk kultur. Huvudfokus låg på Rochester som ligger en dryg timma utanför London och som innan valet var ett av UKIP:s starkaste fästen. En trevlig stad med en välbevarad stadskärna och en rik historia.
Vi fick tillfälle att tala med en valarbetare från det konservativa partiet Tories, som vann en jordskredsseger i valet med en egen majoritet. Valarbetaren hette Bob, var i medelåldern, klädd stereotypiskt ”engelskt” med rutig kavaj och finbyxor och var mycket pratglad. Nyfiken på Sverige, allmänt intresserad av politik. Kände några av UKIP:s främsta företrädare, hade bara gott att säga om dem.
Bob tyckte det var oerhört märkligt att man i Sverige inte skulle kunna valarbeta för ett parti likt Sverigedemokraterna öppet utan att riskera att råka illa ut. Han kunde inte förstå att ett parti som SD skulle få sina rutor krossade om de hade ett offentligt kontor i huvudstaden. Vi, å andra sidan, fascinerades av det faktum att såväl ensamma kvinnor som äldre par öppet gick med UKIP:s emblem och delade ut flygblad utan den minsta tanke på vänstervåld.
Något ont om konkurrenterna från UKIP hade Bob inte att säga, trots att partiet vann över Tories i förra valet med en avhoppad Toriespolitiker som förstanamn. Tvärtom, det var bra att UKIP fått Tories att se mer nyktert på EU och invandringspolitiken, tyckte Bob. Han håller med om att det naturligtvis inte går att ha öppna gränser, och att ett land måste kunna ta hand om de som kommer hit innan man tar emot fler. Ren logik, ansåg han – annars skulle ju det fina välfärdssystem vi byggt upp kollapsa. Varför skulle detta vara rasistiskt? Att Bob valt Tories, trots de UKIP-vänliga åsikterna, berodde främst på att han ansåg att partiets företrädare var mer professionella och kompetenta och att han finner den ekonomiska politiken tilltalande.
Att vara ”patriot” ansåg Bob vara naturligt. Han skrattade när han fick höra att Sveriges före detta statsminister Reinfeldt sagt att det enda ursvenska är barbariet, all annan utveckling kommer utifrån. Självklart ska man vara stolt över sitt land, sin kultur, sina traditioner och framför allt sina värderingar. Tories-valarbetaren sade att det aldrig hade kunnat hända att en så högt uppsatt politiker skulle kunna komma undan med ett liknande uttalande i England.
Det är först när man är utanför Sveriges gränser som man får en tydlig bild av vilket märkligt land lilla Sverige är. Vi är världens dåliga samvete, vi har inga gränser, inget förnuft, ingen logik. Ett aktuellt exempel är partiledardebatten, där Jimmie Åkesson frågade de andra politikerna hur i hela friden man tror att det ska räcka med att bygga 10 000 bostäder när man samtidigt tar in 100 000 invandrare. Enkel matematik, kan tyckas, men inte för Sverige.
Utvecklingen i England är intressant att följa. UKIP fick många röster, vilket visar på ett missnöje med den förda globalistiska politiken. Tories har flyttat sig allt närmare UKIP när det kommer till att tala om invandringens problem och det kan bli tal om en omröstning angående ett framtida EU-medlemskap.
I Rochester tycks partierna till höger på skalan arbeta något sånär ihop för att göra det bästa för den vackra staden med de pittoreska kullerstensgatorna och stereotypa, brittiska pubarna. Kanske är inte hela världen upp och ned, kanske är det lilla Sverige som lever i en bubbla av antidemokrati, oförnuft och barnslighet.
