Var och en blev de från början bespottade då de vågade säga sanningen om den civilisationskamp som komma skulle, den mellan den europeiska människan och den blodtörstiga och kaxiga religionen islam med ursprung i den arabiska öknen. Ingen ville först förstå dem när de vågade framträda bland människor under sedvanliga, politiska torgmöten, som konstnärer eller som debatterande präster. Alla blev de utfrysta och hånade i vänsterliberala medier.
I slutet på 90-talet vågade dock till och med Miljöpartiets tidigare språkrör Birger Schlaug, i sin delvis memoariska bok Svarta oliver och gröna drömmar, erkänna att det fanns en tyst överenskommelse inom tyckareliten att aldrig framhäva något som helst negativt om det framväxande, mångkulturella samhället med muslimskt inflytande. I sin bok erkänner han med viss bävan att han själv tillhörde en av lögnarna som inte vågade se problemen med den utveckling som var mer än klar för alla med öppna ögon, ja, inte för de som medvetet ville vara blinda förstås.
Det fina i kråksången var att det trots allt fanns banerförare i de nordiska länderna som rakryggat och utan rädsla vågade stå upp för sanningen i offentligt rum, även om det innebar spott och spe, utfrysning, mobbning hot och trakasserier. Till dessa hörde alltså Ian Wachtmeister, Vivianne Franzén, Sören Krarup, Lars Vilks samt Kurt Westergaard.
Ian Wachtmeister
Ian Wachtmeister var tillsammans med Bert Karlsson grundare av det populistiska partiet Ny Demokrati. Partiet såg för övrigt dagens ljus i början av vintern år 1991, bara drygt ett halvår innan riksdagsvalet detta år. Mycket kan man annars säga om detta parti; att man just var populistiska i budskapet om drag under galoscherna, förslaget om förbud mot ensamhet, billigare krogliv och så vidare. De inre striderna som inte alls var interna angelägenheter, utan tvärtom utspelades inför öppen ridå var ytterligare misstag som detta parti inte kan skylla någon annan för än sig själva.
Men det man inte får glömma är att det också fanns en kärna av nationellt sinnad idébas därunder. Och detta hade inte kunnat vara fallet utan en av grundarna, nämligen Ian Wachtmeister.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
