Hetsig debatt om oliktänkandes yttrandefrihet

Måndagen den 10 oktober höll Publicistklubben en debatt på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. Klubben, som officiellt beskriver sin främsta uppgift som att slå vakt om tryck- och yttrandefrihet, radade upp bland annat följande frågor inför kvällens program: ”Vilka ska få medverka i direktsändning?” ”Vad kan passera utan att programledaren måste ta avstånd?” ”Är debatter bästa sättet att fördjupa problematiska frågor?”

Herregud, det var en jävla tur att du fick sparken som programchef [för SVT].

– Janne Josefsson om
Mikael Olsson Al Safandi som varken vill ha Åkesson eller Trump i direktsändning.

Det dröjde inte länge innan kvällens panel blev oense om Nya Tiders chefredaktör Vávra Suks medverkan i SVT och hur media ska förhålla sig till människor som inte följer mediernas påbjudna värdegrund.

Panelen bestod av personer med stort inflytande i det svenska medielandskapet: Ulf Johansson, ansvarig utgivare för Aktuellt, Janne Josefsson från SVT Uppdrag Granskning, Åsa Linderborg, kulturchef Aftonbladet, samt Mikael Olsson Al Safandi, före detta programdirektör SVT, som nu är samordnare för en större satsning på lokalmedia i Malmöregionen. Moderator var Publicistklubbens ordförande Björn Häger.

Oförenliga roller – antirasist och journalist

Det som föranlett hela uppståndelsen, Nya Tiders deltagande på Bokmässan, har slagit in en kil i journalisternas tidigare enade front. Medan Janne Josefsson och Åsa Linderborg försvarade yttrandefriheten retirerade de övriga två debattörerna till en position där man skyllde på att Bokmässan är ett privat företag.

Josefsson ansåg att man måste stå upp för yttrandefriheten när det också är temat för evenemanget. Han hade reagerat starkt på Författarförbundets agerande när de i en demonstration mot att Nya Tider tillåtits att ställa ut fattat varandras händer och gått genom lokalen med gaffatejp över munnarna.

En sådan symbolik brukar användas för att åskådliggöra att man blivit tystad, men Författarförbundet gör det för att visa att man vill tysta.
– Tänk er tanken i ett satirprogram att göra något liknande. Det går ju inte, sade en upprörd Josefsson.

SVT:s programchef Ulf Johansson inledde med att han inte ville vara lika färgstark som Josefsson utan mer saklig, vilket kokade ned till att han inte hade någon annan åsikt än att Bokmässan själva borde få avgöra vilka som ska få delta. Samma åsikt framförde Olsson Al Safandi, som menade att detta inte rör yttrandefriheten som sådan.

En tydlig värdeförskjutning hade ägt rum hos Åsa Linderborg, som genom åren varit en av de mest drivande i att meningsmotståndare skulle tystas och inte få delta i det offentliga samtalet.
– Jag tänker att i den här debatten som har varit så brottas jag själv med två olika roller. Som antirasist behöver jag inte ta ansvar för yttrandefriheten, men som journalist måste jag göra det.

Hon levererade även en del kritik mot ”antirasisterna”:
– Det blir vanligare och vanligare att antirasister eller den vänster som jag själv i någon mening tillhör, faktiskt vill strypa yttrandefriheten, kringskära och begränsa den.

Linderborg argumenterade i stället för att man skulle bemöta med argument. Detta reagerade Josefsson på:
– Jag vill bara fråga dig Åsa, har inte du förändrat dig?

Han påminde om hur Linderborg företrätt linjen ”ta inte debatten”.
– Ja, det kan man nog säga att jag gjort, svarade Linderborg, varpå Josefsson sade att det var han glad för.

Hennes argument för att börja diskutera sakfrågor och ”sluta mobba SD:s väljare” var dock inte något genuint intresse för yttrandefrihet, utan av mer taktisk natur:
– Den här strategin har inte fungerat, var hennes förklaring på att hon bytt ståndspunkt och tog som exempel att Sverigedemokraterna trots mobbing och nedtystning växt.