Det började år 2004 då Leif fick ett mardrömsbesked som drabbar över 9 000 svenska män varje år: cancer i prostatan. Tre år tidigare hade han börjat lämna in regelbundna PSA-prov, ett blodprov som mäter förekomsten av prostataspecifikt antigen i blodet. Eftersom Leifs PSA-värde höjts kraftigt mellan två års kontroller gjordes ett vävnadsprov som ledde fram till beskedet.
– Läkaren sade till mig att om jag inte opererar mig så har jag kanske max tio år att leva. Sedan har du den psykiska pressen, du har ett ansvar mot din familj och så vidare, förklarar Leif på bred göteborgska när Nya Tider träffar honom i hemmet i Kållered.
När Leif vände sig till den offentliga vården för att få tid för operation fick han höra att han skulle få vänta i sex till nio månader. Samma besked fick han av den undersökande läkaren och av en kompis som själv haft prostatacancer och blivit opererad bara ett par månader innan Leif fick sitt cancerbesked.
– Han hade dessutom ringt runt i hela landet och hört efter hur långa väntetiderna var. Sex till nio månader var det som gällde. Jag tyckte inte att det var någon mening med att jag också satte mig och ringde runt till vartenda lasarett. Kompisen har en fru som arbetar inom vården och är väldigt informerad, och kan inte han få det snabbare så lär inte jag lyckas heller, säger Leif.
Inom den privata vården gick det att få en operation betydligt fortare. Den hade dock en prislapp på 98 000 kronor. Eftersom Leif hade en del pengar undanstoppade, delvis tack vare ett arv från sin far, hade han ekonomiska möjligheter att välja den snabba och säkra utvägen. Tack vare ett återbud på Carlanderska sjukhuset i Göteborg kunde han bli opererad inom bara några veckor.
– Tur var det, kan jag ju säga. Cancern hade redan trängt utanför prostatakapseln och läkaren kunde inte få bort riktigt allt. Åtta år senare, 2012, visade testerna återigen på en liten förhöjning, att cancern var på väg tillbaka. Så jag var inne 35 gånger på strålningsenheten på Sahlgrenska, fem dagar i veckan i sju veckor. Sex månader senare tog man nytt PSA och då var det ej mätbart. Nu ska jag ta nytt PSA i september och hoppas att det fortfarande är noll, berättar Leif.