Vapnen klirrar hårt när de rustningsklädda vikingakämparna drabbar samman. En efter en faller de på slagfältet. Det ser nästan otäckt verkligt ut. Men skämten haglar och publiken är med på noterna. Inte minst kämparna själva bidrar till att göra skådespelet humoristiskt för att lätta upp stämningen.
Med ett hånfullt leende står segraren böjd över sin rival, redo att ge den sista dödsstöten.
– Det är tur att du har bruna byxor på dig! skojar han och skrattsalvorna dundrar.
Det är en härlig höstdag utanför Upplands Väsby norr om Stockholm och många har lockats hit till Gunnes gård för att uppleva stämningen i den vikingatida miljön. Det är tolfte året i rad som man ordnar denna marknad, en tillställning som verkar uppskattas av både säljare och besökare. Att många även bland besökarna klätt sig i tidsenliga kläder bidrar i högsta grad till den festliga stämningen.
Som en riktig vikingagård
Redan att vistas på platsen är som en resa till forna tider. Gunnes gård är en rekonstruktion av en vikingatida bondgård från början av 1000-talet med boningshus, kokhus och fähus. Atmosfären är mycket speciell. Trots att det pågår en marknad vilar ett lugn över platsen. Här kan man krypa upp bland får- och vargskinn inne i långhusets dunkel och filosofera kring gångna tiders liv och leverne. Djuren på gården bidrar till den lantliga känslan. Då och då gal tuppen från hönshuset och på gravkullarna intill betar fåren.
Det första man slås av när man kommer fram till gården är doften av rök, en behaglig sådan, som väcker minnen av höstarnas korvgrillningsutflykter. Eldar finns lite överallt på marknaden – för att smida i, för att värma växtfärgningsbad med, för att baka. Den hungrige besökaren kan köpa strömming, stekt över eld. I en värld fjärran från elektricitet är elden av största betydelse, och här kan man minsann inte fuska med några hemligt dragna sladdar. Det är nog det som skapar den där känslan av äkthet, att det som händer här är så autentiskt som det är möjligt.
På gamla forntidsmarker
Det omgivande området är rikt på fornminnen. Här finns bronsåldersrösen, gravfält från järnåldern och flera runstenar. Detta och mycket mera kan den intresserade marknadsbesökaren få höra arkeologen Andreas Forsgren berätta om. Två gånger varje marknadsdag håller han en liten föreläsning om fornlämningar i Mälardalen – eller Svitjod, som det heter på vikingaspråk. Han är naturligtvis mycket kunnig, men han är också underhållande.
– Om ni har sett på vikingafilmer så tror ni säkert att man brukar lägga den döde i en båt och skjuta ut på vattnet. Mjödet flödar och på stranden står en viking och skorrar på texasdialekt och i bakgrunden spelas Ack, Värmeland du sköna…
Publiken skrattar igenkännande och Andreas förklarar sedan hur vikingatida begravningar gått till på riktigt och vad vi kan säga om dåtidens människor utifrån de fornlämningar man hittat.
På kort tid hinner han berätta om torshammarsringar, skeppssättningar, stenlabyrinter och mycket annat.
– Det finns tusentals lämningar från vikingatiden i vårt land. Det är bara att göra som vikingarna: Ge er ut och leta!, uppmanar han.
Bevarade hantverkstraditioner
Att gå runt på marknaden och botanisera bland alla saker är en upplevelse i sig. Vikingarna hade estetik i allt de gjorde, kläder och föremål utsmyckades på dekorativt sätt. De var mycket skickliga hantverkare. Smed och snickare var man lite till mans. Det är inte så förvånande att den tidens hantverk inspirerar, det genuina tilltalar ögat.
Mycket snart står det klart att det här är så långt ifrån en krimskramsmarknad man kan komma. De som säljer här har ett djupt intresse för vår historia och att upprätthålla urgamla tillverkningsmetoder. Det är människor som älskar hantverket för hantverkets skull, trots att det knappast finns någon lönsamhet i det. Deras insats för vår tid är ovärderlig. De levandegör historien och låter oss andra få se, känna, lukta, smaka och lyssna på forna tiders vardagsliv. Och de delar gärna med sig av sina kunskaper till marknadsbesökarna.
Att detta också är en del av syftet med marknaden bekräftas av Gun Bjurberg som är föreståndare för forngården.
– Vi kan ju inte växa mer på bredden, eftersom området är begränsat, men vi försöker växa i kvalitet, få hit bättre och bättre hantverkare för varje år, säger hon.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
