Han har kallats ”finansterrorist”, ”oligarken som äger vänstern” och rentav ”världens ondaste man”. För många kritiker förkroppsligar George Soros problemet med att superrika privatpersoner använder sina finansiella muskler för att påverka den politiska utvecklingen. För att citera Richard Miniter på den ansedda tidskriften Forbes är Soros avskydd ”därför att många östeuropéer och centralasiater anser att han använder sina pengar för att undergräva deras politiska system”.
Undergrävande verksamhet beskriver ganska väl vad Soros ägnar sig åt − i synnerhet undergräver han nationalstater som uppvisar tecken till självständighet och traditionella värderingar. Regeringarna i flera östeuropeiska länder har därför börjat reagera mot Soros verksamhet. I västvärlden tenderar regeringarna att själva stöda Soros linje att motverka nationalstaternas oberoende, främja överstatliga strukturer och öka invandringen. De negativa reaktionerna mot Soros verksamhet kommer därför främst från publikationer på den konservativa högerkanten.
Även i väst växer dock kritiken efter avslöjandena om att Soros finansierar Black Lives Matter (se NyT v.34) och i takt med att omfattningen av hans stöd till andra subversiva rörelser blivit allt tydligare. Judiska grupper som tidigare försvarat Soros och anklagat hans kritiker för antisemitism har dessutom börjat distansera sig, och vissa judar anklagar till och med Soros själv för antisemitism, efter att det framkommit att han ger omfattande stöd till minoritetsfrämjande, antinationella och kulturmarxistiska verksamheter även i Israel.
Valutaspekulanten
George Soros blev känd för den svenska allmänheten 1992 då han spekulerade sönder det brittiska pundet. Han gick till historien som ”mannen som knäckte Bank of England” och tjänade mellan en och två miljarder dollar på kuppen.
Kort därefter gjorde han samma sak mot den svenska kronan, som då var knuten till Ecun. När Riksbanken till slut tvingades överge den fasta växelkursen rasade kronan i värde med 40 procent mot dollarn. Det försvårade finanskrisen i Sverige kraftigt, vilket ledde till ökad arbetslöshet och en kostnad på cirka 500 miljarder kronor som svenska skattebetalare fick stå för. Soros tjänade i runda tal ytterligare en miljard dollar.
Under de närmast följande åren skulle George Soros och hans hedgefondbolag Quantum Group också pekas ut som ansvariga för ekonomiska kriser i Thailand, Malaysia, Indonesien, Japan och Ryssland. År 2005 dömdes han för insiderbrott i Frankrike till böter på 940 000 Euro − en summa som knappast avskräckte Soros, som i dag uppskattas ha en nettoförmögenhet på 24 900 000 000 dollar, motsvarande 209 miljarder kronor.
Soros är förstås inte den ende storspekulanten på valutamarknaderna, men har blivit beskylld för att medvetet förstöra hela ekonomier för att tjäna pengar − att själv orsaka kriser snarare än att bara göra profit på redan existerande sådana. Många kritiker har dessutom pekat på att även Soros finansiella verksamhet på ett suspekt sätt sammanfaller med hans öppet globalistiska agenda: I hans kölvatten kommer Internationella valutafonden IMF in med så kallade nödhjälpspaket, som ofelbart innehåller krav på att landets marknader öppnas upp för utländskt ägande – det vill säga Soros och hans gelikar – och att det nationella självbestämmandet beskärs på olika sätt, något som exempelvis drabbade Thailand 1997.
− Jag tycker att jag blivit beskylld för allting. Jag är i grund och botten där för att tjäna pengar. Jag kan inte, ser inte till de sociala konsekvenserna av vad jag gör, förklarade Soros när han intervjuades av tv-programmet 60 Minutes år 1998.
”Sorosimperiet” i Östeuropa
Vad som verkligen skiljer ut George Soros från andra finansmoguler är dock hans ”filantropiska” verksamheter. Hans stiftelse Open Society Foundations (OSF), grundad 1993, har verksamhet i ett 40-tal olika länder, 1 800 heltidsanställda och en budget på omkring 600 miljoner dollar om året. Verksamheten kan rentav vara större än så − OSF har tre år i rad hamnat på jumboplats som den minst transparenta och öppna av alla tankesmedjor i hela västvärlden av den icke-statliga organisationen Transparify, som ironiskt nog själv fått pengar av OSF.
Soros finansbolag är samtidigt baserade i så kallade skatteparadis som Jungfruöarna, Bermuda och Panama, och undgår på så vis myndighetsinsyn.
Soros verksamhet i Östeuropa inleddes redan under slutet av kommunisttiden, då han öppnade kontor i sin födelsestad Budapest och bidrog till att underminera kommunismen. Han skänkte bland annat pengar till Solidaritet i Polen och Charta 77 i Tjeckoslovakien. Efter Berlinmurens fall fick dessa organisationer makt och inflytande, och genom detta och ekonomiskt stöd till olika verksamheter − somliga rent filantropiska, andra inriktade på att driva samhället i vänsterliberal riktning − blev han snart en person som statsöverhuvuden och politiker lyssnade andäktigt till.
Som noterats i NyT v.34/2016 skrev Soros redan 1987 att han till sist kunde erkänna sina ”messianska fantasier” för sig själv och att han såg på sig själv som ”ett slags gud”. Dessa föreställningar kan knappast ha blivit svagare av det mottagande han fick i det forna östblocket åren efter murens fall. Journalisten Michael Lewis på tidskriften The New Republic följde Soros under en av hans turnéer genom Östeuropa 1994 och beskriver det så här:
”Varje anhalt påminde om den förra. Vi landade på någon gudsförgäten flygplats och gick förbi en armé till en tom VIP-terminal /…/ Där möttes vi av mellan två och femtio journalister. Soros besvarade ett par frågor och fortsatte sedan för att träffa landets president. Han besökte därefter sin stiftelses kontor, alltid nya, alltid styrda av någon dynamisk infödd person som redan var på väg att bli landets mäktigaste icke-partipolitiska röst, och träffade de lokala styrelsemedlemmarna, som alltid tycktes inbegripa en berömd dissident, en åldrad ambassadör, en ung politiker och en kvinnlig författare som av sina landsmän ansågs trolig att få Nobelpriset en dag. /…/ När jag i hans jetplan undrade högt hur jag skulle framställa det komiskt komplicerade nät som hans aktiviteter mellan Tyskland och Kina bildade, vände han sig om i sätet längre fram och sade: ’Skriv bara att det före detta Sovjetimperiet numera kallas Sorosimperiet’. Sedan vände han sig tillbaka och log för sig själv.”
Soros hade Östeuropa i sin hand. Vid ett besök i Bukarest förklarade han att han ”inte hade tid” att träffa den rumänske premiärministern.
I takt med att länderna började gå i en mer konservativ och nationalistisk riktning, trots Soros försök att motverka det, var det emellertid allt fler som började ifrågasätta hans rätt att påverka deras politik och traditioner. Det blev också allt tydligare att priset för Soros filantropiska donationer var just att han skulle få utöva inflytande över länders och folks framtid. Allt oftare liknades han vid en marionettspelare, som i bakgrunden drog i trådarna för att få makthavarna att dansa som han ville.
För att ta det enskilt största exemplet, grundade George Soros år 1991 Central European University i Budapest. Till dags dato har Soros sponsrat universitetet med den, även för honom, ansenliga summan 880 miljoner dollar, vilket gjort det till ett av Europas rikaste och mest prestigefyllda lärosäten. Samtidigt har det blivit ett centrum för spridandet av postmarxistisk ideologi över hela Östeuropa via ”genusstudier”, ”minoritetsstudier” och studier i internationella relationer med marknads- och socialliberal vinkel. Under invandringskrisen förra året skrev universitetets amerikanske rektor John Shattuck − tidigare bland annat biträdande utrikesminister under Bill Clinton − flera debattartiklar för inflytelserika utländska tidningar som Boston Globe och Financial Times där han, för att korta ned beskrivningen, låter som valfri agendajournalist på DN eller Aftonbladet med krav på ökad invandring, anklagelser om ”främlingsfientlighet” och så vidare.
Östeuropa agerar mot Soros
Ungerns populära konservativa regering, som redan visat att man inte är beredd att gå i samma självutplånande riktning som Västeuropa, reagerade till sist mot denna subversiva verksamhet och pekade ut vad Soros håller på med. I ett uttalande sade premiärminister Viktor Orbán att Soros är ”kanske det tydligaste exemplet på sådana som stöder vad som helst som försvagar nationalstater, stöder allt som motverkar den traditionella europeiska kulturen”.
I juni i år gick Orbán till förnyat angrepp mot Soros:
− Soros [stöder] grupper som vill tvinga Ungerns regering att ändra inställning i invandringsfrågan. /…/ Men folket stöder inte de [väst]europeiska regeringarnas invandringspolitik, trots det finansiella stöd som icke-statliga organisationer får från George Soros som försöker ställa till problem, sade Orbán i en intervju i riksradiokanalen Kossuth.
Ungerns utrikesminister Péter Szijjártó klargjorde i ett uttalande att ett förbud mot Soros organisationer inte är aktuellt i Ungern för närvarande. Ryssland gick däremot steget längre i november förra året, då riksåklagarämbetet förbjöd Open Society och flera statsstödda amerikanska organisationer från att bedriva verksamhet i landet då de bedömdes som ett hot mot landets grundlag och nationella säkerhet. Beslutet togs i kölvattnet av dessa organisationers inblandning i kuppen i Ukraina året innan.
Ingen av västvärldens regeringar har till dags dato reagerat mot Soros subversiva verksamheter. Många sätter sitt hopp till Donald Trump, som blivit måltavla för flera av de rörelser som Soros finansierar. Andra har dock hävdat att Trump ska vara ”köpt” av Soros, då denne ska ha efterskänkt en skuld på 82 miljoner dollar i samband med en fastighetsaffär år 2012. Den som lever lär få se.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.