I Snorres Edda kan man läsa följande: ”Freja är den gävaste av asynjorna. Hon äger den gård i himmelen som heter Folkvang, och var hon än rider till strids, får hon hälften av de fallne, och Odin får den andra häften.” I denna Edda får man även veta att Frejas ”salhus heter Sessrumne, och det är stort och vackert. När hon färdas, sitter hon i en vagn och åker efter sina katter. Hon är närmast till för människorna att åkalla, och av hennes namn kommer det hedersnamnet då höga mäns hustrur kallas fruar. Kärleksvisor likade hon, och det är gott att åkalla henne i älskogsmål.”
Freja, som även är känd under namnet Fröja, är, vid sidan av Frigg (Frigga, ursprungligen benämnd Frea/Frija), en av de främsta nordiska gudinnorna. I sin avhandling Freya – the Great Goddess of the North noterar Britt-Mari Näsström att fler namn på denne gudinna är Vanadis, Marðǫll, Hǫrn/Härn, Gefn, Skjálf och Sýr. Anledningen till att hon har många namn är, som det står i Snorres Edda, att Freja ”kallade sig på ömse vis när hon färdades bland okända folk och letade efter Od.” Enligt både Snorres Edda och ”Völuspá”, som ingår i Den äldre Eddan är Freja nämligen maka till Od, som förknippas med Oden (Odin).
Hon är syster till fruktbarhetsguden Frej (Frö) och dotter till havets gud Njord. Freja, hennes bror och hennes far tillhör gudasläktet vaner, som till skillnad från släktet asar, förknippas med fruktbarhet. Då hälften av de som stupat i strid kommer till hennes boning är Freja även en dödsgudinna. Hon förknippas alltså med både liv och död.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
