Efter ett halvt sekel med vänsterliberala vindar så konsoliderar sig nu konservativa nationalister och vinner strider i land efter land. Näst på tur står kanske Sverige. I bild: Matteo Salvini (Italien), Jimmie Åkesson (Sverige), Viktor Orbán (Ungern), Marine Le Pen (Frankrike), Jussi Halla-aho (Finland) och Tom van Grieken (Belgien). Foto: Italiens inrikesministerium, News Oresund, EU2017EE Estonian Presidency, Marie-Lan Nguyen, Matti Matikainen, Hans Verreyt

En motreaktion på kulturmarxismen kommer

Ska de etablerade partierna reagera tillräckligt snabbt mot mass­invandring och kulturmarxism, eller är det andra aktörer som får ta över ledarskapet i svensk politik? Ju längre utvecklingen får fortgå, desto radikalare nödgas reaktionen bli, menar veckans debattör Dan Ahlmark, ekon lic och jur kand.

Det är mycket troligt att dagens politiska kurs i Sverige så småningom kommer att leda till en omfattande kris. Frågan är hur reaktionerna på, och motståndet mot, denna utveckling kan växa fram. Vilka processer kan man observera i förloppet och hur är dessa förbundna med varandra? Vad blir resultatet?

Vi talar här om något som kan kal­las en processmodell med ett flertal steg vilka leder fram till några sannolika utfall. I detta fall gäller modellen framväxten av den nationalistiska rörelsen i vårt land. Vilken rörelse är då det? Ja, den omfattar främst de svenskar som önskar följande:

a) Stopp för massinvandringen och därefter en låg – helst meritbaserad – invandring.
b) Inget deltagande i ett federalt Europa med föga makt kvar hos nationalstaterna.
c) Eliminering av alla former av kulturmarxistisk ideologi i svensk politik, offentligt liv och förvaltning.

Inom dessa ramar ryms bland annat traditionellt konservativa/moderata och i viss mån även socialliberala och socialdemokratiska åsikter.
Följande frågor kan sägas beskriva de steg som på mikroplanet ofta återger en enskild persons beslutsgång, men viktigare – på makroplanet – behandlar de faser som större kollektiv successivt genomgår. Frågorna som dessa samlingar av människor funderar på och successivt tar ställning till är:

1. Vilken är den växande faran?
2. Vilka är motståndarna och vad vill de – egentligen?
3. Vilka tycker som jag? Kan vi göra något tillsammans?
4. Vad kan och bör vi göra?
5. Vilket är det bästa politiska programmet och vad leder det till?

Främst två stora krafter skapar i dag den utveckling som adresseras i frågeställningen: massinvandringen samt kulturmarxismens inverkan på svensk politik, kultur och allmänna liv.

Massinvandringen

Medborgarna börjar nu på allvar känna av massinvandringens konsekvenser, var­av vissa är rent fysiska. De utsätts för ökande grov brottslighet, ungdomar har i storstäderna allt större problem att få bostad, tjänster inom hälsovård och socialvård blir svårare att ta del av och arbetslösa får sämre möjligheter att få arbete. Sedan drabbas de skattebetalande medborgarna ekonomiskt genom att de förr eller senare får betala kostnaden för invandringen.

Eftersom medier och det offentliga Sverige döljer eller förminskar alla negativa konsekvenser av invandringen vet man inte riktigt vad den kostar. En finsk undersökning anger att livstidskostnaden för en somalisk invandrare är cirka tio miljoner kronor. Någon svensk analys anger lägre belopp. Demografiska konsekvenser av massinvandring, och därmed förknippad fruktan för framtiden, är andra skäl till människors oro.

Kulturmarxismen

Kulturmarxismen underblåser massinvandring till Europa och kulturmarxismens identitetspolitik skapar automatiskt politiska motsättningar mellan å ena sidan ”offren” – det vill säga invandrare som stöds – och å andra sidan invånarna i Sverige som fördöms. Då invandrarna i olika avseenden skiljer sig från svenskar genom etnicitet, religion och kultur kan identitetspolitiska motsättningar även uppstå utifrån de skillnaderna.

Men kulturmarxismens förödande inverkan på samhället sker främst genom dess allmänna inverkan på många plan: ideologiskt, kulturellt, språkligt och politiskt. Och svenskar känner av dess tryck på många områden. Värdegrunden och åsiktskorridoren är bara ett par företeel-ser som ingriper i individers liv och förbjuder individen att uttala sina åsikter.

Kulturmarxismens omvandling av värderingarna i samhället har drivit fram ett kulturkrig, som i dag är kallt. Ett varmt kulturkrig kal­las inbördeskrig. Många svenskar förstår att kulturmarxismens bakomliggande värderingar och syften är ett grundläggande hot mot det svenska samhället. Attityden till EU och överstatlighet blir snart en tredje kraft vid sidan av massinvandringen och kulturmarxismen.

De konsekvenser som direkt orsakas av de två krafterna, skapar hos allmänheten en förståelse för att och hur deras liv förändras – att en klar fara uppstått, och det leder ofta till stor oro och vilja att göra något åt saken. I förståelsen för detta sammanhang följer snart något annat.

Man får en förståelse för att vissa aktörer helt eller delvis stödjer kulturmarxismen och accepterar/driver på massinvandringen:
sjuklövern, massmedia, offentlig förvaltning, kultursektorn, NGO:er, EU, FN med flera. Genom massmedia och sjuklövern hålls fortfarande många medborgare ovetande om dagens faror, men alltfler inser dem nu.

Man ser att enskilda och grupper av svenska politiker, anställda i organisationer och kulturpersoner som man tidigare trodde värnade om Sverige, nu uppträder på ett – objektivt sett – fientligt vis mot landets medborgare. De börjar uppfattas som ansvariga för situationen. Det skapar en begynnande förståelse. Man förstår att motståndarna måste hindras i sitt agerande.

Nationens renässans

De slutliga konsekvenserna av massinvandringen kan visa sig vara att svenskar så småningom blir en minoritet av Sveriges befolkning och slutresultatet av kulturmarxismen är ett socialistiskt och auktoritärt samhälle. Denna insikt skapar hos allt fler medborgare ett sökande efter likasinnade eller allierade som vill hindra utvecklingen.

Det dagliga livet och internet ger mängder av kontakter med likasinnade som upprörs över angreppen på det svenska samhället (fas 3). Därigenom skapas nya gemenskaper och kollektiv, inklusive politiska partier, som önskar arbeta för en förändring. En effekt blir att svensken äntligen blir svensk – värdet av den egna nationen är plötsligt uppenbart.

Det beror inte bara på konfrontationen med utlänningar utan också på insikten att grupper av tidigare respekterade svenskar arbetar för förkastliga ändamål. Förutom att stödja kulturmarxismen och massinvandringen arbetar dessa dessutom för att överlämna beslutsrätten över Sverige till överstatliga organisationer. Deras framtidsvisioner i alla dessa avseenden gör dem allmänt till fiender.

Så allt fler svenskar inser äntligen värdet av Sverige som nation. Att vi har ett unikt samhälle, naturligtvis med en del brister – men ett land mycket värt att bevara. En ny nationell samhörighet växer fram i motsättning till svenskar med and­ra mål och invandrare som kommit i strid med svenskars vilja, vilket till exempel en folkomröstning skulle ha visat.

Genom framväxten av ett nytt konsensus, nya kollektiv och partier skapas successivt förutsättningar för gemenskap, samarbete och praktiska förutsättningar för att göra något som motverkar hotet. Mitt intryck är att de flesta svenskar i dag fortfarande befinner sig i den första fasen.

Partier som Sverigedemokraterna och Alternativ för Sverige har formulerat klara program som adresserar stora delar av problemen och snart var femte svensk tycks förstå problemen i grunden och är i fas 4. Medan ”moderata” lösningar inledningsvis alltid vinner så kommer sannolikt en alltmer försämrad situation i vårt land göra att radikala lösningar får fler och fler anhängare.

Frågan är om allianspartiernas hållning under de närmaste åren kommer att förändras tillräckligt snabbt och tillräckligt mycket genom att de inser faran från massinvandring och kulturmarxism, eller är det andra aktörer som får ta över ledarskapet i svensk politik?

Ju längre utvecklingen får gå, desto radikalare nödgas reaktionen bli varför det egentligen ligger i mer moderata politikers intresse att få till en ny färdriktning snart, om de inte vill se sig omsprungna av allt mer radikala nationalister.

Dela artikeln

Materialet är upphovsrättsskyddat. Du har tillstånd att citera fritt ur artiklarna förutsatt att källa (www.nyatider.se) anges. Foton får inte återanvändas utan Nya Tiders tillstånd.

Relaterat

Är den svenska värdegrunden värd att bevara och försvara?

Är den svenska värdegrunden värd att bevara och försvara?

🟠 OPINION: BERTIL MALMBERG När man lyssnar till de politiska högtidstalen och till debatten hör man ofta uttrycket ”den svenska värdegrunden” nämnas. Man kan då få intrycket att den är något viktigt. Om så är fallet borde man vårda den med omsorg och skydda den från alla former av hot. Men det är inte någon ”extremhöger” som hotar dessa, menar debattör Bertil Malmberg, som istället pekar på hur det svenska hotas av de främmande kulturer som importerats hit.

Läs även:

Är den svenska värdegrunden värd att bevara och försvara?

Är den svenska värdegrunden värd att bevara och försvara?

🟠 OPINION: BERTIL MALMBERG När man lyssnar till de politiska högtidstalen och till debatten hör man ofta uttrycket ”den svenska värdegrunden” nämnas. Man kan då få intrycket att den är något viktigt. Om så är fallet borde man vårda den med omsorg och skydda den från alla former av hot. Men det är inte någon ”extremhöger” som hotar dessa, menar debattör Bertil Malmberg, som istället pekar på hur det svenska hotas av de främmande kulturer som importerats hit.

Nyhetsdygnet

Senaste numret

Nya Tider är den enda tidningen som bemöter systempressens lögner i deras eget format: på papper. Sedan grundandet 2012 granskar Nya Tider den politiska korrektheten och berättar hur verkligheten ser ut bakom systemmedias tillrättalagda version. Tidningen utkommer med en nätutgåva två gånger i veckan och ett magasin varannan vecka.
Vávra Suk
Chefredaktör

Drömmen om ett annat USA

🟠 BOKRECENSION Det är lätt att tro att styrande eliter alltid är konservativa. De sitter ju redan på pengarna och makten, så varför skulle de vilja ändra något? Men nuförtiden har vi utopistiska makteliter som försöker genomföra radikala förändringar. Det går inte att ta miste på deras hybris. Eliternas uppror och sveket mot demokratin av den amerikanske historikern Christopher Lasch handlar om detta, och om flera angränsande ämnen. Den kom första gången 1995. Boken har fortsatt väckt intresse och debatt, så nu kommer den i nyutgåva. För dig som vill sätta dig in i en alternativ syn på hur USA skulle kunna vara är detta en intressant bok.

Bävern – Den makalöse byggmästaren

🟠 KULTUR En grupp vandrare är på väg genom de sörmländska skogarna. Då de närmar sig ett vattendrag får de se trädstammar och grenar som ligger huller om buller vid stranden. En av vandrarna konstaterar att här har en något underlig trädavverkning ägt rum. När de kommer närmare förstår de vad det rör sig om. Här har bävrar arbetat flitigt och byggt en hydda.

Kulturell idioti

🟠 KULTUR En världskänd svensk filmregissör har varit på en filmfestival i ett land som inte delar Sveriges regerings värdegrund. Den mediala hatkampanj som startades mot hans person visar hur gravt politiserad kulturbranschen är i Sverige. Men det är värre ändå. Hans kritiker har faktiskt varit drivande i att förvandla Sverige till ett livsfarligt land.

Thierry Baudet: Därför behövs en fundamental opposition

🟠 Enligt Forum voor Democraties partiledare Thierry Baudet har partiet intagit en roll som ”fundamental opposition”. Detta genom att inte godkänna själva premisserna i de frågor som de andra partierna debatterar med varandra. Han tar upp invandringen, covid, klimatet, jordbruket, Ukraina och EU som konkreta exempel. ”I alla dessa frågor har vi en mycket mer fundamental inställning. Det är därför vårt parti är i en marginaliserad position, därför att det är den röda linjen som du inte får passera”, säger han till Nya Tider. Nu vill han ge fler rörelser den ”intellektuella ammunition” som krävs för att kunna argumentera för en radikalt annorlunda linje.

“Bönderna är rädda för Arla”

🟠 Nu går en av Sveriges största mjölkgårdar i konkurs. En av Sveriges största mjölkgårdar läggs ned efter en konflikt med Arla, och den drabbade bonden är inte ensam. Nya Tider har talat med drabbade (infälld bild) och med Claes Jonsson, ordförande för Sveriges Mjölkbönder (stor bilden). Alla vittnar om en ”tystnadskultur” där Arla har vänt sig emot sina egna för att uppfylla politiskt korrekta krav och där Arlas medlemmar inte vågar uttala sig, vare sig internt eller offentligt.

Nordens tidiga konst

🟠 HISTORIA Vid sidan av den kristna konsten på den europeiska kontinenten fanns den nordiska djurornamentiken. Ornamentik är utsmyckningar på byggnader, keramik, vapen, smycken och spännen. I Norden skapades djurornamentik från cirka 375 e.Kr. till 1100-talet. Vad som gör denna ornamentik speciell är att den inte utvecklades i en stadskultur, utan av ett folk som levde sida vid sida med djur och natur.

Satsa på ett eget örtapotek i år!

🟠 Nu har vi vintern bakom oss och våren har redan deklarerat sin ankomst. Redan lyser de små snödropparna bland löv och snö. Det är nu det frusna börjar få liv igen. Snart kan vi se de första små nässelskotten titta fram. Och nu kan vi börja så våra frön, visserligen inomhus än så länge, men bara känslan av att det är på gång är fantastisk. Man blir glad bara av att titta på de färgsprakande fröpåsarna.

Senaste numret

Nya Tider är den enda tidningen som bemöter systempressens lögner i deras eget format: på papper. Sedan grundandet 2012 granskar Nya Tider den politiska korrektheten och berättar hur verkligheten ser ut bakom systemmedias tillrättalagda version. Tidningen utkommer med en nätutgåva två gånger i veckan och ett magasin varannan vecka.
Vávra Suk
Chefredaktör
Prenumerera på
Nya Tiders nyhetsbrev!

123 037 97 35

A Minska textstorlek". A+ Öka textstorlek. A++ Stor text.

Logga in på ditt konto

Genom att fortsätta surfa vidare på hemsidan godkänner du vår integritetspolicy.