Julius Caesar tillhör de gestalter, tillsammans med bland annat Napoleon och Karl XII, som liksom höjer sig över historiens skådebana, som synes ha levt på en högre höjd. Alla dessa har både hyllats som folkhjältar och bespottats som tyranner. I viss utsträckning kan de över två millennier som passerat sedan Caesar död sägas göra en ogrumlad bedömning vansklig – de konflikter ur vilka han uppsteg kan uppfattas som svåråtkomliga och förlorade åt historiens dunkel. Samtidigt torde han för alla som ser med en viss skepsis på det nuvarande liberaldemokratiska paradigmet utöva en lockelse. Det var en politiker av ett annat slag än dagens, ja, redan själva ordet ”politiker” känns opassande i sammanhanget.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
