”Maran gick som en vacker flicka och lade säj [sig] på mannens bröst, så att han ej kunde andas, och det var om nätterna hon kom, men blev hon sedd så skulle hon sän [sen] aldrig kunna komma tillbaka till den, som hon ville plåga. Dä [Det] va en där hemma, som var så utsatt för maran, då fick han det rådet, att då han kände, att hon var över honom, med all kraft kasta henne ifrån säj och ha’ en plugg tillreds och sätta i nyckelhålet och stänga ut henne så att hon ej kunde komma ut. Han gjorde [så] och sprang upp och satte en träplugg i nyckelhålet. Då han vände säj om, så satt dä en fin dam ve [vid] sängfoten. Då vartt [var] hon sedd, och han tog ut träpluggen, försvann hon, men kom aldrig mer igen till honom.”
Denna sägen från Alsheda i Småland, som upptecknades 1934, är ett tydligt exempel på hur den svenska föreställningen om maran kunde komma till uttryck i muntliga och skriftliga berättelser. Att sätta en träplugg i antingen nyckelhålet var ett av de vanliga sätten för mannen att bli fri från marans nattliga besök, enligt den svenska folktron. Kom maran in genom ett hål i taket eller väggen fick han täppa till det istället. Ett annat sätt för mannen att slippa maran var, enligt en sägen från Valö socken i Uppland som upptecknades 1951, att ”taga en kniv och svänga den runt sitt huvud och sedan hugga den i dörrkarmen.” Ibland räckte det med att mannen helt enkelt knuffade bort maran.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.