Katerina Janouchs senaste roman Blodsådd är en gripande och nyanserad berättelse som man inte glömmer i första taget. Boken är på 347 sidor och gavs ut på förlaget Danskt band nu i början av maj.

Blodsådd – Att leva i ingenmansland

Katerina Janouchs senaste roman, Blodsådd, är en välskriven och gripande bok om livet i det ingenmansland som dagens Sverige har utvecklats till. Huvudpersonen är journalisten Dea Wilenius som efter ett brutalt våldtäktsförsök inser åt vilket håll det svenska samhället egentligen har utvecklats, men läsaren får även möta and­ra karaktärer som, på olika sätt, präglar berättelsen. Köp boken här.

Det finns nog ingen nationell invandringskritiker i Sverige som inte kan säga vad det var som till sist fick honom eller henne att börja ifrågasätta de etablerade medierna, invandringspolitiken och rättsväsendet. För vissa skedde uppvaknandet kanske mer plötsligt medan det för and­ra rörde sig om en långsam process som sakta men säkert pågick i flera år.

För en del började möjligen ifrågasättandet och reflekterandet i samband med att de i slutet av 1990-talet och 2000-talets första år upptäckt och läst på om partier som Sverigedemokraterna, Nationaldemokraterna eller Svenskarnas parti. Uppvaknandet kan även ha skett i samband med att alternativa medier började växa fram och få allt större läsekretsar. Oavsett vad som fick den nationelle invandringskritikern att vakna upp så har sannolikt han eller hon inte glömt vad det var. Romanen Blodsådd av Katerina Janouch handlar delvis om ett mycket brutalt uppvaknande.

Katerina Janouch. Foto: Privat

I Blodsådd introducerar Janouch läsaren för den flitiga journalisten Dea Wilenius som skrivit länge för politiskt korrekt media. En natt när hon är på hemväg från tunnelbanan blir hon utsatt för ett brutalt våldtäktsförsök, vilket får henne att på allvar börja ifrågasätta och reflektera över den utveckling som det svenska samhället tagit till följd av 2015 års massinvandringsvåg.

När hon skriver om sin traumatiska upplevelse på sociala medier resulterar det i att hon får sparken från sitt jobb på tidningen. Istället för att låta sig nedslås börjar Dea blogga och i hemlighet söka efter sin angripare. Snart börjar hon dock få anonyma hot skickade till sig och börjar inse att någon vill tysta henne.

Janouch låter oss även möta bland and­ra Em, som inte kan föreställa sig ett Sverige utan våld och brott, den politiskt korrekta Ulla som intalar sig att hon både har och gör rätt, den rike familjemannen Niclas som börjat inse faran med att bo kvar i landet, Deas politiskt inkorrekta väninna Sabina som lär ut självförsvar samt Max Carlzén som kommit att förstå mycket av vad som pågår bakom fasaderna och som man förhoppningsvis kommer att få läsa mer om i uppföljaren, och så en namnlös manlig karaktär som i det dolda tycks bida sin tid.

Kort sagt: många karaktärer figurerar i Blodsådd, vilket är till både för- och nackdel för den här romanen. Fördelen är att de olika perspektiven bidrar till att skapa en nyanserad berättelse med det nya våldsamma Sverige som en gemensam nämnare. Nackdelarna är att berättelsen lätt blir lite rörig (ett persongalleri hade underlättat läsningen, rekommenderas därför till uppföljaren), särskilt om man är ovan vid att läsa romaner med flera viktiga karaktärer i, samt att de mer intressanta karaktärerna Max Carlzén och Niclas hamnar i skymundan.

Vad som gör Niclas till en intressant karaktär är att han hör till den del av svenska befolkningen som ofta antas varken märka av eller ens bry sig om den dest­ruktiva utveckling landet tagit, nämligen den rika överklassen. Niclas skiljer sig påtagligt från den uppfattningen och är villig att skydda sin familj till varje pris. Hans fortsatta öden skulle vara intressant att få veta mer om i kommande böcker.

Max Carlzén är intressant för att han sett vad som pågår bakom kulisserna, det bakomliggande syftet med den ökade brottsligheten, kartläggningen, etc. Detta präglar hans syn på både sig själv och samhället på ett trovärdigt sätt. Dessutom får läsaren veta i berättelsen att Max tydligen är en viktig kugge i maskineriet utan att veta om det själv, vilket väcker många frågor om vilken roll denne fascinerande man kommer att spela i fortsättningen. Det ska bli mycket intressant att få veta hur dessa två karaktärers respektive berättelser kommer att utvecklas i uppföljaren.

Som läsare undrar man dess­utom en hel del över den namnlöse mannen som bidar sin tid i bakgrunden. Vem är han och vad har han för planer? Janouch gör ett bra jobb med att både skapa en atmosfär av mystik kring honom samt att hålla intresset för honom vid liv boken igenom.

Janouchs främsta styrkor i Blodsådd är de realistiska skildringarna av de olika samhällsskikten och miljöerna, som skildras på ett så levande sätt att det känns som om man är där, samt karaktärernas inre, särskilt Deas reaktioner efter den traumatiska upplevelsen. Författarens skildringar av denna traumatiserade kvinnliga journalists inre är både gripande, oförglömliga och trovärdiga. Här visar Janouch verkligen att hon förstår vad ett trauma kan leda till.

Som berättelsens hjältinna hör Dea Wilenius definitivt till en av de mer välskrivna inom den skönlitterära världen. Hon är känslig och sårbar, men har samtidigt förmågan att kunna omvandla sårbarheten till sin styrka. Istället för att låta sig brytas ned helt av traumat och nedslås efter att ha fått sparken vägrar hon att förbli ett offer. Hon börjar blogga, gå på möten, intervjua och, sist men definitivt inte minst, inleda sökandet efter sin angripare.

Skildringarna om hur hon börjat vackla i sin tidigare politiskt korrekta uppfattning av Sverige är väldigt realistiska och sannolikt är denna sida av hennes karaktär just den som de flesta av läsarna kommer att kunna förstå allra bäst och kanske till och med identifiera sig med.

För vem har glömt känslan av att inse att något är fel på samhället man lever i samtidigt som man först inte vill tro det? Dea är, på det stora hela, en både trovärdig och fascinerande hjältinna och det ska bli spännande att läsa om vad som väntar henne i fortsättningen. Det ska även bli intressant att se hur hon kommer utvecklas, i synnerhet då hon både är jagad och letar efter sin angripare.

Blodsådd är en nyanserad, gripande och i stort sett mycket välskriven roman som hänger kvar i minnet lång tid efter att sista sidan har blivit läst. Den är även en utmärkt inledande del på en romanserie vars kommande delar man verkligen ser fram emot.

Du kan köpa boken här.

Dela artikeln

Materialet är upphovsrättsskyddat. Du har tillstånd att citera fritt ur artiklarna förutsatt att källa (www.nyatider.se) anges. Foton får inte återanvändas utan Nya Tiders tillstånd.

Relaterat

Inte alltid en klänning i vitt

Inte alltid en klänning i vitt

🟠 HISTORIA Idag är det självklarhet att bära en vit klänning när man gifter sig, men så har det inte alltid varit. Faktum är att det var först på 1800-talet som vit färg på brudklänningen började bli vanligt. Här i Sverige dröjde det dock till sekelskiftet 1900 innan den vita brudklänningen överhuvudtaget började konkurrera ut den svarta bland vanligt folk.

Läs även:

Är Hasse Alfredson passé?

Är Hasse Alfredson passé?

🟠 BOKRECENSION Humor åldras snabbt. Kan det finnas intresse för en svensk humorist som hade sin höjdpunkt på 60- och 70-talet? På sätt och vis gör det nog det. Om mannen ifråga heter Hans Alfredson. Han hade en bred begåvning. Han skrev böcker, gjorde film och revy, han kunde även teckna och sjunga någorlunda. Så en ny biografi över Alfredsons liv och gärning har sitt existensberättigande. Den fyller ett tomrum. Man kan säga att den, förutom själva personporträttet, liksom i förbigående tecknar en bild av den senare delen av det svenska 1900-talet.

Jan Guillou sätts under lupp

Jan Guillou sätts under lupp

🟠 RECENSION Det är nog många som stört sig på Jan Guillou. En ny bok av litteraturprofessorn Ola Holmgren har dock tagit det hela ett steg längre. Den låter Guillou bli utgångspunkten för en kritik av en hel tidstendens. Guillou blir till en symbol för ”journalismen”, ett slags ideologi som bygger på att gestaltningen är oväsentlig, utan det enda som räknas är spännande och sensationella uppgifter. Förutom att vara en fiende till konsten döljer journalismen också på ett förrädiskt sätt en stark politisk tendens, i Jan Guillous fall bland annat en okritisk inställning till islam. Även den som inte är intresserad av litteratur kan njuta av det underhållande angreppet på den pompöse Guillou.

Att läsa American Psycho

Att läsa American Psycho

🟠 RECENSION Sedan den satiriska romanen American Psycho av Bret Easton Ellis gavs ut år 1991 har den väckt både fasor och funderingar. Men hur kan den läsas och vad kan man få ut av att läsa den idag?

För den som vågar är allt möjligt

För den som vågar är allt möjligt

🟠 RECENSION Visst har vi haft några försiktiga upprorsmän från viktiga positioner inom gammelmedia, journalister som bit för bit har vågat ifrågasätta de påbjudna narrativen. De får ofta lämna sina jobb och skriver nu i stället egna bloggar och böcker. En del kommer i skarpa debatter med sina gamla politiskt korrekta kollegor. Men knappast någon som har arbetat på till exempel SVT och SR har kommit så totalt på tvären med sina gamla kollegor som Joakim Lamotte. I hans bok Där stormen är får vi följa hans resa från gammelmedia till fri, sanningssökande journalist.

Nyhetsdygnet

Senaste numret

Nya Tider är den enda tidningen som bemöter systempressens lögner i deras eget format: på papper. Sedan grundandet 2012 granskar Nya Tider den politiska korrektheten och berättar hur verkligheten ser ut bakom systemmedias tillrättalagda version. Tidningen utkommer med en nätutgåva två gånger i veckan och ett magasin varannan vecka.
Vávra Suk
Chefredaktör

Är Hasse Alfredson passé?

🟠 BOKRECENSION Humor åldras snabbt. Kan det finnas intresse för en svensk humorist som hade sin höjdpunkt på 60- och 70-talet? På sätt och vis gör det nog det. Om mannen ifråga heter Hans Alfredson. Han hade en bred begåvning. Han skrev böcker, gjorde film och revy, han kunde även teckna och sjunga någorlunda. Så en ny biografi över Alfredsons liv och gärning har sitt existensberättigande. Den fyller ett tomrum. Man kan säga att den, förutom själva personporträttet, liksom i förbigående tecknar en bild av den senare delen av det svenska 1900-talet.

Thierry Baudet: Därför behövs en fundamental opposition

🟠 Enligt Forum voor Democraties partiledare Thierry Baudet har partiet intagit en roll som ”fundamental opposition”. Detta genom att inte godkänna själva premisserna i de frågor som de andra partierna debatterar med varandra. Han tar upp invandringen, covid, klimatet, jordbruket, Ukraina och EU som konkreta exempel. ”I alla dessa frågor har vi en mycket mer fundamental inställning. Det är därför vårt parti är i en marginaliserad position, därför att det är den röda linjen som du inte får passera”, säger han till Nya Tider. Nu vill han ge fler rörelser den ”intellektuella ammunition” som krävs för att kunna argumentera för en radikalt annorlunda linje.

“Bönderna är rädda för Arla”

🟠 Nu går en av Sveriges största mjölkgårdar i konkurs. En av Sveriges största mjölkgårdar läggs ned efter en konflikt med Arla, och den drabbade bonden är inte ensam. Nya Tider har talat med drabbade (infälld bild) och med Claes Jonsson, ordförande för Sveriges Mjölkbönder (stor bilden). Alla vittnar om en ”tystnadskultur” där Arla har vänt sig emot sina egna för att uppfylla politiskt korrekta krav och där Arlas medlemmar inte vågar uttala sig, vare sig internt eller offentligt.

Inte alltid en klänning i vitt

🟠 HISTORIA Idag är det självklarhet att bära en vit klänning när man gifter sig, men så har det inte alltid varit. Faktum är att det var först på 1800-talet som vit färg på brudklänningen började bli vanligt. Här i Sverige dröjde det dock till sekelskiftet 1900 innan den vita brudklänningen överhuvudtaget började konkurrera ut den svarta bland vanligt folk.

Satsa på ett eget örtapotek i år!

🟠 Nu har vi vintern bakom oss och våren har redan deklarerat sin ankomst. Redan lyser de små snödropparna bland löv och snö. Det är nu det frusna börjar få liv igen. Snart kan vi se de första små nässelskotten titta fram. Och nu kan vi börja så våra frön, visserligen inomhus än så länge, men bara känslan av att det är på gång är fantastisk. Man blir glad bara av att titta på de färgsprakande fröpåsarna.

Logga in på ditt konto

Genom att fortsätta surfa vidare på hemsidan godkänner du vår integritetspolicy.