Det är bland 1800-talsmålningarna på Nationalmuseum som man finner Anders Zorns berömda och älskade målning Midsommardans (kallad Midsommarnattsdansen av Zorn själv). Detta verk visar män och kvinnor i folkdräkter som dansar pardans vid en midsommarstång.
Fotografi från boken Svenskt Porträttgalleri XX – Arkitekter, Bildhuggare, Målare m.fl., utgiven 1901.
På toppen av midsommarstången ser man den svenska flaggan och i bakgrunden ett rött hus med vita knutar. I boken Självbiografiska anteckningar berättar Zorn själv om bakgrunden till denna målnings tillkomst, då han var på reda med prins Eugen:
En dag rodde vi Hemulån upp till Hemus och på återvägen gick vi upp i Morkarlby. Då föll det mig in att skicka efter en spelman och vi gick in på en gård. Snart samlades folk och en sextioåring öppnade dansen med en sjungande polska och så var dansen i full gång. Man satte ut stolar åt oss och prinsen var i extas över skådespelet. ”Hördu, det får du lov att måla”, kom det flera gånger. ”Ja”, sade jag enligt svensk sed för att komma ifrån det. Jag hade något helt annat i tankarna för sommaren.
På kvällen när vi kom hem – återigen: ”Lova mig att måla detta.” – ”Ja”, svarade jag. Vid frukosten dagen därpå kom det igen: ”Tumma på att du målar dansen.” – Jag beseglade eden med tummen och nu var jag fast – och så kom Midsommarnattsdansen till som jag anser för det verk som ger mitt innersta helt.
Målningen han först inte tänkt måla blev, ironiskt nog, en av dem han själv kom att värdera högst.
Enligt Zorn själv målade han tavlan ”under juni och en del av juli månad”. Den målades i olja. Han berättar även att han skänkte ”Morkarlby en ny lång majstång” som ”målades röd varje midsommar”. Denna midsommarstång var, minns Zorn, ”en av de enda som fanns i Mora då” av anledningen att det var under väckelserörelsens tid och ”dans och lek, majstång och midsommarfirande ansågs som djävulens verk och ledde direkt till helvetet.”
Förändringen väntade dock runt kröken och sedan 1900-talets början har midsommaren blivit allt populärare och, vid sidan av julen, blivit en av de allra viktigaste svenska högtiderna. Faktum är att denna högtid är så starkt förknippad med Sverige och den svenska nationella identiteten att det på 1920-talet fanns personer som ansåg att nationaldagen skulle flyttas till midsommaraftonen istället för att firas den sjätte juni.
Midsommardans ställdes ut för första gången vid Stockholmsutställningen år 1897 och sex år senare hamnade målningen i Nationalmuseums ägo. Där finns målningen att beskåda än i dag.
I boken Folklivsskildraren Anders Zorn, som är utgiven av Zornsamlingarna Mora, framhålls att konstnären främst skildrade folkets liv. I hans målningar möter betraktaren män och kvinnor i vardagen, deras sinnesstämningar, arbete och övriga vardagliga sysselsättningar, men även de psykiskt sjuka. Efter att han och hans hustru, Emma Zorn, slagit sig ner i Mora på 1890-talet började han även skildra Sveriges natur och traditioner.
Midsommardans är det kanske tydligaste exemplet på detta. Här möter betraktaren den svenska sommargrönskan, den klädda midsommarstången med en svensk flagga på toppen samt det röda huset med vita knutar i bakgrunden som mer eller mindre är synonymt med inte bara Dalarna utan även det svenska.
Målningen är i hög grad levande. När man betraktar den kan man riktigt höra spelmännens musik, känna den festliga stämning som är så typisk för midsommaren och se hur de dansande paren virvlar omkring i det gröna gräset samt hur den svenska flaggan vajar i vinden. Det är kanske detta som gör just denna Zorn-målning så älskad och oförglömlig.
