Det som Esaias Tegnér 1817 kallade ”Ärans och hjältarnas språk” befinner sig i förfall. Vi kan alla se och höra det, det märks överallt.
Ärans och hjältarnas språk! Hur ädelt och manligt du rör dig!
Ren är din klang, säker som solens din gång.
Vistas på höjderna du, där åskan och stormarna tala,
Dalarnas lägre behag äro ej gjorda för dig.
Spegla ditt anlet i sjön, och friskt från de manliga dragen
Tvätta det främmande smink, kanske det snart är för sent.
På Esaias Tegnérs tid var kopplingen mellan svenska språket och nationalstaten Sverige tydlig, och tanken att språket skulle ”vistas på höjderna” var självklar.
Tvåhundra år senare sminkar vi språket i tjockare lager än någonsin genom att peppra vårt tal med engelska glosor i var och varannan mening istället för att ”tvätta det främmande smink”. Ungdomars å-ja-ba-å-tja-ba-språk sprider sig uppåt i åldrarna, och många yngre svenskar talar Rinkebysvenska fast de är födda i Sverige av svenska föräldrar.
Om man typ drar alla över en kant är svenska typ svårt komma till bukt med och göra bra skrivit va. Och vad gör dem ijentligen åt alla våldtäckter som trendar? Dem borde starta upp nånting ät wanns, till exempel stadsministern.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
