Våra valborgstraditioner

Valborgsmässoafton, siste april, eller 30 april. Namnet på dagen då vi svenskar hälsar våren välkommen har olika namn beroende på var i vårt avlånga land man bor. Ursprungligen var Valborg en kristen högtid som firades till minne av nunnan den heliga Valborg (ursprungligen Walpurgis) som levde mellan cirka år 710–779. Enligt legenden var Valborg en engelsk prinsessa som kallades till Tyskland av ärkebiskopen av Mainz, för att hjälpa till att kristna tyskarna. På 780-talet flyttades hennes reliker den 1 maj då de gravsattes i den tyska staden Eichstätt. Till minne av dagen då relikerna flyttades började man i Tyskland under medeltiden, utveckla en kult som innebar att man tände eldar för att skydda sig mot häxor och andra onda andar som man trodde var särskilt mycket i farten under denna dag. Åtminstone sedan 1400-talet finns det belägg för att man även i Sverige har firat 1 maj som den heliga Valborgs dag, även om traditionen med germanska vårfester hållna runt denna dag, förmodligen kan spåras tillbaka enda till förkristen tid. Förberedelserna inför den stora dagen skedde kvällen innan under valborgsmässoafton. I södra Sverige valdes alltid ny ålderman till byalagen runt 1 maj vilket även det utgjorde ett skäl till festligheter. En uppteckning från Carl von Linné år 1749 efter en resa i Västmanland berättar något om Valborgs urgamla ursprung.  ”ty lantmannen har för sed alltifrån Hedenhös, att natten före Valborgsmässodagen upptända eldar på marken, att däromkring dansa och fägna sig åt den kommande sommaren”

I den här artikeln tar Nya Tider sig en närmare titt på tre av våra vanligaste valborgstraditioner: valborgsbålet, körsången och studentmössan.