Joakim Lamotte är ett fenomen. Han kallar sig både opinionsbildare och journalist. Han driver en Facebooksida som fått 216 000 följare. Han är ensam redaktör, skribent och filmare. Han gör ett jobb som många ”riktiga” journalister inte gör och rör sig på platser många knappt vågar besöka. Han lyfter utsatta människor, han belyser samhällets skuggsidor i enkla reportage.
Han påverkar sina följare och är en nagel i ögat på etablissemanget. Många har åsikter om honom. Många gånger mer om honom än om hans journalistik. En del hånar och ondgör sig. Kallar honom swishhora och tiggare. Andra känner att äntligen skildrar en journalist verkligheten. Utan ett filter av vänsterliberalt narrativ.
I SVT:s debattprogram ”Sverige möts” den 26 februari dök Joakim Lamotte upp halvvägs in i debatten iklädd skyddsväst. Detta fick de flesta att gå i taket. Dagen efter scrollade jag i mitt Facebookflöde och väldigt många hade en negativ åsikt om honom, något de också var tvungna att få på pränt. Hatet och ilskan var motbjudande.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.