Bland kungar och krigare

”Oden var en stor krigare, han for vida omkring och underlade sig många riken. Han var så segersäll, att han hade framgång i varje strid, och därav kom det sig, att hans män trodde att han hade segern i sin hand i varje drabbning.”

Så berättas det om Oden i Ynglingasagan i andra volymen av Fornnordiska sagor. Enligt denna saga var Oden en hövding som dyrkades som en Gud och det är med som honom som Ynglingasagan, som berättar om flera av sveakungarna som härskade i Svitjod (Mälardalen), börjar.

Fornaldrasagor definieras i inledningen till första volymen på följande sätt: ”en fornnordisk sagogenre som berättar om hjältar och kungar från folkvandringstid, vendeltid och äldre vikingatid.” Dessa sagor skrevs under 1200- och 1400-talen, men det är först nu som svenska översättningar av dem publicerats i ett större samlingsverk. Inte mindre än fyrtiotre sagor har tryckts i dessa tre samlingsvolymer, men alla har inte översatts av Ulwencreutz själv. Flera av sagorna översattes nämligen på 1800-talet och under 1900-talets första fyra årtionden. De senaste översättningarna är dock från 2017. Översättarna har visserligen valt att behålla, bland annat, de äldre namnen på olika platser som Gårdarike (Ryssland) och Serkland (utgjordes av Nordafrika och Västasien), men inkluderar förklarande fotnoter. Trots detta är det, på det stora hela, lätt läsa och följa med i texten.

Levande språk och hårdkokt stil

Fornaldrasagorna som ingår i Fornnordiska sagor är fascinerande och stundtals riktigt spännande berättelser. En del av sagorna har dessutom ett mycket levande, målande språk vilket stärker läsupplevelsen. Man kan riktigt se framför sig hur blodet sprutar, hur guldskatter glimmar, se hur Gånge-Rolf strider mot sina motståndare på ett slagfält i Gårdarike och hur Ragnar Lodbroks son Ivar Benlös beslutsamt söker upp kung Ella av Northumbria efter att fadern dödats av denne kung.