Det nya kravet att alla bostäder ska uppfylla minst energiklass D till år 2033, och klass A till 2050, är bara det senaste i raden av angrepp mot landsbygden, men troligen det värsta hittills.
Enligt Boverket är det knappt hälften av alla bostäder i Sverige som uppfyller kravet och kommer att få renovera för hundratusentals kronor. Alla kommer inte att ha råd och Boverket varnar för att även fullt fungerande bostäder kan komma att rivas – i klimatets namn.
Tidigare klimatåtgärder har också främst drabbat landsbygden värst: höga bränslepriser, straffskatt på fordon, vägtullar, medvetet skapade problem att parkera i staden, höga energipriser för uppvärmning, med mera. Man får inte ens installera vilken vedspis man vill i sitt hus, sedan 2019 måste den ha minst 65 procents verkningsgrad.
Inte minst har det blivit enormt dyrt att bygga nytt och renovera på senare år, då priser på byggråvaror skjutit i höjden. Först genom logistikkaoset som man orsakade genom nedstängningar, och nu genom sanktioner mot olika länder.
Sammantaget har det blivit ohållbart för många att bo kvar på landet, trots att man vill. Och detta är uppenbart avsikten. I veckans reportage citerar vi Frankrikes dåvarande bostadsminister Emmanuelle Wargon som i en radiointervju 2021 sade: ”Modellen med villa och trädgård är inte hållbar och leder oss till en återvändsgränd”. Den är ett ”ekologiskt, ekonomiskt och socialt nonsens”.
Liknande tongångar har kommit från andra makthavare. Men vad är alternativet? Svaret finns i Agenda 2030, där det framgår att alla helst ska trängas ihop i städerna, ju mer ”förtätade”, desto bättre. Landsbygdsbor utmålas som klimatbovar eftersom de gör av med mer energi per person än stadsbor. De ”gröna städerna” lyfts fram som framtidens ”hållbara” lösning. Snart kommer familjer som ”roffar åt sig” en hel lägenhet att utmålas som klimatbovar. Det nya är nämligen ”co-living”, att flera hushåll delar på en lägenhet. I framtiden ska man leva i enlighet med World Economic Forums vision ”jag äger ingenting”, och helst bara hyra en sovkokong och ha caféer och andra offentliga platser som sitt ”vardagsrum”.
Agendan kommenterades för övrigt av den chilenska kommunisten Valentina Muñoz i ett tal i FN nyligen, där hon sade: ”Detta är inte längre något att förhandla om. Det är därför det heter en agenda, och inte en önskelista”.
Detta i en tid då allt fler flyttar ut på landet för att undfly brottsligheten och otryggheten i städerna. Vi kan bara spekulera i varför makthavarna vill avfolka landsbygden. Att det skulle handla om klimat är bara trams, i alla fall på de högre beslutande posterna vet alla naturligtvis att koldioxidens påverkan på klimatet är försumbar och att det är solens cykliska aktivitet som är helt avgörande. Det är vetenskapligt välbelagt. Så varför denna besatthet att få in alla till städerna? Är det för att vi ska tvingas in i mångkulturen, leva i otrygghet och stress? Är det för att det är på landsbygden man bevarar traditioner och en nationell identitet, medan städernas befolkning tenderar att bli rotlös och därmed lättstyrd?
Följ Nya Tider för att få reda på makthavarnas avsikter och motiv.
