Den ideologin hävdar personlig frihet i alla avseenden – ekonomiskt såväl som socialt och kulturellt. Libertarianismen kan sägas vara utvecklingen, preciseringen och fullföljandet av renässansens och upplysningstidens humanistiska och förnuftsinriktade idéer på samhällets område. Naturligt nog är en viktig idégrund för ideologin också vissa tankar härrörande från den amerikanska konstitutionen från 1787. En bas för den författningen är till exempel teorin om oförytterliga individuella, naturliga rättigheter. Demokratiseringen som skett i samhället är viktig, men är bara en viss del av ett genuint frihetsbegrepp. Dagens libertarianism bekräftar eller definierar – utifrån vunna erfarenheter – de övriga mycket fundamentala delarna av riktig frihet. Detta innebär självfallet också avvägningar mellan olika friheter. Detta innebär bland annat att massinvandring inte tillåts. Med hänsyn till medborgarnas individuella rättigheter har de i dagens stater full rätt att bestämma kvantiteten av och villkoren för invandring till sina länder.
Den fria människans kreativitet och kraft är i det närmaste obegränsad och förmågan att förändra, ja omvälva, dagens fortfarande torftiga samhälle är även större än den tidiga kapitalismens förmåga att efter så många millennier på knapp existensnivå, lyfta mänskligheten ur fattigdomen och låta den starta på vägen mot det slutliga målet. Och detta är: det goda samhället, där den enskilda individen, hans frihet, fri samverkan och fria avtal aktas, skyddas och råder. Och detta sker i den Civila VälfärdsStaten (CVS). Tiden för mirakler är inte på något vis slut; men miraklet här är bara att lyfta bort statens bojor och bördor från i många fall indoktrinerade och kuschade människor.
Hur kan man då tro, att vi nu – äntligen – har så stor möjlighet att få leva en fri människas liv enligt libertarianska principer? Ett skäl är, att anden är ute ur flaskan. De stora alternativa ideologierna har samtliga misslyckats. Fascism, nazism och socialism/kommunism havererade under förra århundradet, klassisk konservatism tynade bort, och socialkonservatismen hyllar StatsVälfärdsStaten (SVS) och leder så småningom till en växande kollektivism. Socialismen fick en comeback genom kultur-/nymarxismen och dess Alienliknande invasion av samhällets institutioner, men den kommande kampen om samhället kommer den inte att vinna permanent. De konventionella borgerliga och socialdemokratiska partierna – numera främst socialliberala eller liberalsocialistiska – har i sin kapitulation för globalismen och politisk korrekthet samt sin för nationerna destruktiva reaktion på massinvandring och islamism förlorat sin historiska ställning som politiska krafter, vilka skyddar välståndet, friheten och de västerländska befolkningarna. Överstatlig globalism är nu dock ett överskuggande hot. Tiden har kommit för libertarianismen som styrande princip för samhällsuppbyggnaden. Samhällen prövar långsamt (likt individer) ofta alla andra lösningar och utvägar, innan de äntligen gör det rätta.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.