IS har ett tillvägagångssätt som är lika listigt som effektivt. Det gör att man både lyckas med våghalsiga anfall samtidigt som man håller ned de egna förlusterna. IS börjar med att omringa målet, till exempel en stad, och hindrar civila och militärer att ta sig in och ut. Man begår hemska övergrepp mot dem som försöker, vilket effektivt hindrar vidare försök.
Detta är ett av skälen till att det går så dåligt för militären i Irak. Bagdad måste skicka stora förstärkningar, som sällan finns tillgängliga, för att soldaterna inte ska vägra order eller fly när IS närmar sig. Vanligen måste man samla förstärkningarna under logistiskt svåra förhållanden i en närliggande stad och sedan bygga upp moralen på olika sätt. Bara det hindrar nästan alla framgångsrika militäroperationer i Irak. Bagdad kan inte skicka en pluton, kompani eller knappt ens en bataljon att inta en strategisk punkt om de inte uppbackas av brigader eller divisioner. I Syrien är det inte så illa, då Syriska arabiska armén (SAA) är mer disciplinerad och härdad, samt att Hizbollah kan sättas in som villiga och effektiva spjutspetsar.
