Tor letar i tången som ligger i drivor på stranden. Han har hittat en orange sten som känns väldig mjuk att hålla i. Han håller upp den framför mormor Iris. ”Titta mormor! Tänk om det är bärnsten!” Iris tar fram en liten nagelsax och rispar försiktigt i stenen. ”Nej”, säger hon sedan. ”Det är flinta. Hade det varit bärnsten så hade nagelsaxen gjort märken i stenen eftersom bärnsten är väldigt mjuk. Flinta är hårdare än nagelsaxen, så därför blir det inget märke i den här stenen. Saxen kan inte rispa den. Men den är ett fint minne ändå. Den kan du ta med dig hem.”
Tor tar Iris i handen och så fortsätter de sin promenad utmed stranden. Iris man Henning går en bit framför. ”Kan du inte berätta mer?” säger Tor. Det vill Iris så hon fortsätter berätta: ”För länge sedan trodde man att bärnstenen kom från solguden och i det gamla Grekland trodde man att bärnstenen kom från gudarnas boning i Olympen. En del trodde att bärnstenen var genomskinligt guld. Men så fanns där en vetenskapsman som hette Plinius d.ä. Han var romare och ville titta närmare på hur bärnstenen var uppbyggd. Om den såg ut som andra stenar när man höll upp den mot en ljuslåga. När Plinius höll bärnstenen inuti lågan började stenen brinna med sotad låga och lukta jättegott.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
