En person i min bekantskapskrets uttryckte inför en nära vän att jag ”var den farligaste typen av människa”. Farlig för vem, kan en undra? Är det farligt att uttrycka sina åsikter? Att dela sina upplevelser? Att säga att individer har ansvar för sina egna liv? Majoriteten av folk i vårt land delar inte sina åsikter offentligt, ens i sociala medier, främst av rädsla för repressalier om de råkar vara aningens höger om Miljöpartiet eller kanske bryter mot värdegrundsnormen. Det underliga omdömet plågar mig knappast. Jag vet ju varifrån dessa tankefigurer kommer ifrån där människor anses farliga.
Personen har aldrig pratat med mig om politik och inte själv blottat eller diskuterat egna övertygelser. Han har ibland antytt dem på sociala medier med samma manér de flesta inom vänstern gör – med illa dolt förakt mot meningsmotståndare.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
