Sienna kom till Sverige för att arbeta och göra rätt för sig från dag ett. Siennas misstag var att hon var godtrogen och tillitsfull – hon hoppades på ett bättre liv i Sverige. I hennes hemland Filipinerna kunde Sienna inte förverkliga sina drömmar hur hårt hon än arbetade. När hon kom till Sverige var hon i 20-årsåldern och i Filippinerna hade hon träffat en man i 50-års- åldern, Sebastian.
Till att börja med var livet så som hon hade föreställt sig när hon kom till Sverige. Sienna älskade verkligen sitt nya hemland och ville utbilda sig och arbeta. Hon gifte sig med Sebastian och efter en tid så fick de en dotter.
Det Sienna inte visste var att Sebastian hade en lång historia av skulder och dålig hälsa. Till en början kunde hon ingen svenska och förstod sig inte heller på det svenska samhället, som skiljer sig markant från det filippinska. I princip sköter Sebastian alla ekonomiska frågor och all kontakt med myndigheter. Efter att de fått en dotter kan Sienna påbörja en utbildning till kock och efter utbildningen blir hon anställd på ett av de företag som hon har praktiserat hos och där hon också har kunnat arbeta extra under praktiken.
2015, när Sienna har varit i Sverige i fem år, så rasar hennes värld fullständigt ihop. Hennes dotter har då precis fyllt 4 år när det visar sig att Sebastian har tagit stora lån i Siennas namn och förfalskat hennes namnteckning. Lånen betalas inte av och slutligen hamnar de hos Kronofogden. Sebastian förfalskar även Siennas namnteckning på Kronofogdens delgivningskvitton, varför hon hamnar i en snårskog av juridiska processer som hon inte kan reda ut.
Siennas chef Johan Svensson polisanmäler Sebastian och han hjälper även henne juridiskt att skilja sig från honom. Sienna och dottern står nu utan bostad och de tvingas flytta mellan olika tillfälliga boenden hos kompisar. Slutligen får hon löneutmätning av de skulder som Sebastian har tagit i hennes namn och hon tvingas nu leva på existensminimum.
Som om det inte vore nog med elände att sakna bostad och leva på existensminimum, så blir hon också utredd av socialtjänsten för att dottern mår dåligt av det otrygga liv som de lever fram till att de hittar ett eget boende – en övergångslägenhet som socialtjänsten tillhandahåller.
Sienna fortsätter att arbeta tills hon en dag bryter ihop på jobbet. Hon har då fått veta att Migrationsverket har nekat henne svenskt medborgarskap på grund av skulderna. Migrationsverket hävdar att hon på grund av dessa inte har kunnat visat att hon lever ett ordnat och skötsamt liv.
Johan Svensson förbarmar sig över hennes problem och överklagar direkt beslutet, men Migrationsverket tar inte hänsyn till att skulderna uppkommit genom bedrägeri och utan Siennas vetskap. För Migrationsverket spelar det ingen roll att Sebastian nyligen har dömts i tingsrätten för bedrägeri och urkundsförfalskning. Avslaget ligger fast.
Johan hjälper Sienna att överklaga tingsrättens dom mot hennes före detta man då hon inte tilldömdes något skadestånd i den processen på grund av att åklagaren inte tog med skadeståndsanspråket i åtalet. Hovrätten fastslår den tidigare domen och dömer även ut skadestånd till Sienna.
Brotten som hon har utsatts för har medfört långtgående negativa konsekvenser men trots att Sebastian nu är dömd att ersätta Sienna så står hon kvar med stora skulder då Sebastian helt saknar tillgångar.
Hennes sista chans att bli skuldfri är nu att bli beviljad statlig brottsskadeersättning vilket enligt reglerna kan beviljas om förmågan att försörja sig allvarligt försvåras på grund av skulden en person har fått genom att bli utsatt för bedrägeri. Johan hjälper henne att lämna in en ansökan men hon nekas ersättning.
Så vilka fel gjorde då myndigheterna och domstolarna?
Johan Svensson berättar för oss i en intervju:
– Sienna skulle till att börja med ha fått ha mig som målsägandebiträde direkt i tingsrätten. Denna begäran avslogs även av hovrätten, som sen kom att medge att jag ersatte den advokat som utsågs till målsägandebiträde i tingsrätten. Hovrätten kom sen att avvisa Johan Svensson som hennes ombud, då de hävdade att Johan Svensson skulle ha varit uppenbart oskicklig i målet. I själva verket var det tvärtom, det var hovrätten som hade agerat både oskickligt och brottsligt mot gällande lag. Då hovrätten kom att avvisa honom som målsägarbiträde utan någon som helst bevisning på sina påståenden agerade de felaktigt.
– Sienna bedömdes av Migrationsverket inte uppfylla kriterierna för att leva ett ordnat liv, då de lån som Sebastian olovligen hade tagit i hennes namn hade medfört till stora skulder hos Kronofogden. Sienna nekades på grund av detta ett svenskt medborgarskap trots att hon var ett brottsoffer. Migrationsverket kom inte att ompröva sitt beslut, trots att skulderna var utredda av domstol och Sebastian hade dömts för att ha begått bedrägerierna i hennes namn.
På vilket sätt hade då Sienna inte levt ett ordnat liv enligt Migrationsverket ? Det har man faktiskt inte lyckats ge någon förklaring till trots att de verket enligt lag är skyldigt att göra det. Alla myndighetsbeslut måste nämligen motiveras med ett rättsligt resonemang vilket helt saknas i detta ärendet.
Inför rättegången i tingsrätten vägrar åklagaren att ta upp frågan om Siennas skadeståndsanspråk, utan detta anspråk kommer endast upp på grund av att Johan Svensson tar upp det. Det blir den advokat som sedan utses till Siennas målsägandebiträde som får föra talan avseende den ekonomiska skadan i ett separat mål i tingsrätten – det vill säga ett tvistemål istället för själva brottsmålet.
När det gäller Siennas rätt till kränkningsersättning anser tingsrätten att hon inte har rätt till denna då brotten som Sebastian har begått i hennes namn inte har varit riktade mot henne personligen, trots att hon bevisligen har drabbats hårt av de brott hon blivit utsatt för. Om inte Johan hade hunnit lämna in en ansökan om klagan över domvilla till hovrätten i allra sista stund så hade Siennas möjlighet att få upprättelse helt grusats. Hovrätten påstår sen lika felaktigt som tingsrätten att Siennas skadeståndsyrkande skulle vara ”uppenbart ogrundat” och därför ”inte lagligen kan bifallas”.
Johan fortsätter:
– Brottsoffermyndigheten ska i fall som Siennas – det vill säga i fall där någon har utsatts för bedrägeri och har förlorat så mycket pengar att det påverkar möjligheten att försörja sig – betala ut ersättning med upp till tio basbelopp (2019 motsvarar detta 465 000 kronor). Trots detta nekas Sienna – i strid med myndighetens egen praxis – någon som helst ersättning.
Brottsoffermyndigheten motiverar varken det första beslutet eller omprövningsbeslutet, trots att brottsskademyndigheten har en skyldighet att motivera sina beslut och således inte har följt de bestämmelser som finns för myndigheten.
Sienna har när rättegångarna är avslutade skulder på över en halv miljon kronor på grund av bedrägeriet hon blivit utsatt för. Den snårskog av regler som omgärdar Kronofogden, Migrationsverket och domstolarna är inte lätt att ta sig igenom och det är ju trots allt myndigheterna och domstolarna som ska se till att reglerna verkligen efterlevs.
Siennas chef Johan Svensson är i sammanhanget en sann hjälte för Sienna. Hade hon inte haft hans hjälp så säger hon själv att hon hade tvingats att välja mellan att lämna sin dotter till socialtjänsten i Sverige och åka tillbaka till Filipinerna eller att ta sitt eget liv.
Idag har Sienna fått svenskt medborgarskap och hon fortsätter att arbeta som kock. Det största frågetecknet är vad som hade hänt i denna rättshärva om inte hennes chef hade varit utbildad jurist och funnits där vid hennes sida.
Fotnot: Sienna och Sebastian heter egentligen något annat.