Bokmässan i Göteborg hade yttrandefriheten som tema i år, då Tryckfrihetsförordningen fyller 250 år. En svår men nödvändig rättighet, skrev man. Det visade sig dock svårt för Bokmässan att själv leva upp till de principer man precis hyllat. När upprörda vänsterjournalister började klaga dröjde det bara två dagar innan man portade Nya Tider, och det var först på juristernas inrådan man efter många om och men lät nyhetstidningen ställa ut. Så hur gick det egentligen till när tryckfrihetsförordningen infördes och vad betyder den?
Citat urholkat precis som lagen
Det berömda citatet i ingressen brukar tillskrivas Voltaire, men kommer egentligen från författaren Evelyn Beatrice Hall som införde det i en biografi om Voltaire år 1906. Voltaire själv visade sig mindre förtjust i yttrandefrihet när det gällde en annan stor upplysningsfilosof, Rousseau, som han avskydde. Denne menade att Voltaire orkestrerat förföljelser av honom och till och med ville se honom avrättad.
Sverige tog intryck av upplysningsidéerna från England och Frankrike. Den 2 december 1766 trycktes Kongl. Maj:ts Nådige Förordning, Angående Skrif- och Tryck-friheten. Så löd den officiella, samtida titeln på den första grundlagen om tryckfrihet i Sverige som förbjöd censur – den första i världen. Anledningen till att tryckfrihetsfrågan blev aktuell var att riksdagen ville utkräva ansvar av dem som dragit in Sverige i sjuårskriget, som utkämpades mellan 1756-63, genom att låta trycka de rådsprotokoll som var relevanta för det kriget – handlingar som då, i likhet med riksdagens och kollegiernas protokoll, var hemliga.
I augusti 1766 kom arbetet med den här reformen igång på allvar när ett utkast till förordningen togs fram av tryckfrihetsutskottet för att granskas av Stora deputationen. Förordningen godtogs den hösten genom en omröstning. Prästerna, borgarna och bönderna röstade för, medan adeln motsatte sig § 11 som innebar att ständerna skulle bli tvungna att avrapportera till riksdagen från landshövdingar, kollegier, etc om vad som hänt och blivit gjort inom det egna ansvarsområdet. Dock röstade majoriteten för och så antogs Sveriges första grundlag om tryckfrihet.
Tryckfrihetens begränsningar
En mycket omtvistad fråga under Stora deputationen 1766 var frågan om den teologiska censuren och huruvida den skulle upphävas eller inte. Det tycks dock ha beslutats att den skulle finnas kvar då det står att läsa i tryckfrihetsförordningens § 1: ”Ingen ware tillåtit något skrifwa eller genom trycket utgifwa, som strider emot Wår rätta Tros bekännelse och then rena Evangeliska Läran”. Det här innebar att ingenting som stred emot kyrkan och dess lära fick skrivas och tryckas. Den som ändå gjorde det skulle straffas med att betala trehundra daler silvermynt i böter. Skrifter fick inte heller innehålla ”smädelse emot Gud”.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.