James Hollingworth sitter på scenen och levererar sin egen proggklassiker ”Älgarna demonstrerar”. Det är ju lite kult, för den spelades en del i radion under min barndoms 70-tal. Jonas Sjöstedt hörde den säkert också då.
Sedan dyker en otajt orkester med en gastande trudbadurtjej med ekorrvibrato upp och river av gamla alster av Cornelis, Peps och Miriam Makeba. Allt från samlingsplattan Progg & Worldmusic vol 45716.
Gammal musik. Men några nya idéer då?
Jonas Sjöstedt, äntrar scenen. Han är stadig i rösten, vet när han ska darra lite på den samt är ganska innerlig och personlig i sitt sätt att tala.
”I fredags besökte jag en reklambyrå här i Visby. Det är inte ofta jag besöker reklambyråer, men den här är speciell. De har infört sex timmars arbetsdag – med full lön. En av anledningarna för företaget är att det är ett bra sätt att locka kompetens till Visby.”
Wow! Sex timmars arbetsdag med full lön. Jag tror jag smäller av.
Det står ett gäng tjejer på några och tjugo lutade mot en trädstam och lyssnar på Sjöstedt. Men de fattar ingenting. De får ju ut fullt bidrag för noll timmars arbetsdag. Men de applåderar lite i alla fall för att alla andra gör det.
”Varför funkar det så bra? För att det gör livet bättre. Man blir skärptare på jobbet och mindre trött när man kommer hem. Alla vi som är föräldrar vet hur värdefullt det är att få den där extra tiden mellan hämtning, middagslagning och nattning. Tid för att hinna träffa varandra ordentligt. Tid för att lyssna och tala. Både föräldrar och barn blir piggare och gladare. För andra innebär en kortare arbetsdag att träffa vänner, satsa på en hobby eller äntligen komma igång med träningen. Det blir ett mänskligare arbetsliv. Jag har varit på både avancerade it-bolag och bilverkstäder med sex timmars arbetsdag. Runt om i landet visar vi att det går även i välfärden. Jag har besökt sextimmarsförsök i äldreomsorgen både i Umeå och Göteborg. Gemensamt är att det är Vänsterpartiet som drivit igenom det.”
Jag känner inte Jonas Sjöstedt. Förstås. Men jag kan inte hjälpa att jag får känslan av att det är en trevlig karl. Det ser åtminstone inte ut som om han är besatt av onda andar eller att han vill ritualslakta alla till höger om Stefan Löfven.
Vi är nästan lika gamla och jag tror nog att vi skulle kunna sitta och prata 70-talsmusik och tv-serier till långt in på småtimmarna. Men att omvända en person som gick med i Kommunistisk ungdom samtidigt som tågen med oliktänkande gick mot Sibirien och Gulag i kommunistiska Sovjetunionen, är förstås inte busenkelt.
Men när bokstaven K försvann från partinamnet 1989 så omvändes alla Vänsterpartiets medlemmar och slutade vara kommunister som genom ett trollslag.
Det är politisk magi på hög nivå.
”Tidigare i veckan presenterade vi en ny och mer utvecklad modell för förmögenhetsskatt. Den kommer Vänsterpartiet att driva i de kommande budgetförhandlingarna. Vi har en färdig modell och om bara regeringen går med på det så får vi igenom det i riksdagen. Nu måste regeringen komma loss och släppa sitt motstånd mot att låta de rikaste vara med och betala. Det duger inte med något ”lagt kort ligger”. Det är dags att skapa ett rättvist skattesystem. Det är dags att satsa på pensionärerna, på barnfamiljerna, på de unga som behöver ett jobb och någonstans att bo. Mina vänner, det behövs en politik som på allvar tar tag i ojämlikheten.”
Lite gammal hederlig vänsterretorik á la Lars Werner, minsann. Jag vet inte hur bekväma de unga vänsterpartisterna är med att partiledaren talar om konstruktiva idéer. De är ju vana vid att måla banderoller med ”Mot”, ”Krossa”, ”Anti”, ”Stoppa” och ”Hata” på.
Jonas Sjöstedt valdes som partiledare för Vänsterpartiet i januari 2012 och med facit i hand var det för väl att det inte var antidemokraten, åsiktspolisen och rabiata svenskhaterskan Rossana Dinamarca som blev det. Hon kandiderade nämligen också. Huga! Det hade blivit mycket av mot-krossa-anti-stoppa-hata från scenen i Almedalen i så fall.
”Bra ekonomi är viktigt – men ofta glömmer man att det främst är ett medel för att skapa bra liv. Vi skapar ett samhälle som är bra för alla. Ett där man har tid att leva och tid vara tillsammans. Moderaterna och de andra i högern säger att det inte går. Det sa de när vi i arbetarrörelsen införde åtta timmars arbetsdag också. Precis som sina företrädare är Anna Kinberg Batra mot varje stor välfärdsreform som gör Sverige mer rättvist. Precis som då säger de att det inte är möjligt. Men Vänsterpartiet visar att det går den här gången också. Steg för steg genomför vi vår politik. Steg för steg gör Vänsterpartiet Sverige till ett bättre land att leva i.”
Vänsterpartiet har drygt 18 000 medlemmar. Jag har faktiskt inte en susning om hur många av deras medlemmar – och sympatisörer – som är riktiga arbetare eller hur många som säljer en obegriplig tavla då och då och cashar in bidragspengar från soc eller någon kulturfond. Sjöstedt själv är åtminstone gammal metallarbetare.
Men det känns som om det var riktigt längesedan som svensk vänster (alltså den bortanför Socialdemokraterna) hade ett fundament som bestod av sotiga verkstadsknegare med skiftnyckel i ena handen och en unikabox i den andra med endast ostmackor till lunch på grund av usel lön.
Det som var den smärtsammaste påminnelsen om hur jäkla skevt det blivit drabbade mig sommaren 2001. Det var under de så kallade Göteborgskravallerna. Min hemstad. Paradgatan Avenyn, med alla krogar, butiker, banker och kaféer totalförstördes. Ett stort gäng svartklädda, maskerade fega as till huliganer gick bananas med gatstenar och allsköns tillhyggen och förvandlade gatan till en veritabel krigszon.
En massa unga arga vänstermänniskor, som var barn till akademiker, kastade sedan sten på livrädda poliser, som var barn till arbetare. Akademikerbarn anföll och ville lemlästa och skada arbetarbarn. Det var så skruvat att jag blev mörkrädd.
Praktexemplet var förstås den maniskt provocerande stenkastaren Hannes Westberg vars pappa var professor emeritus i medicin vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Det borde varit fadern som fått operera ut kulan som gick in i magen och satte sig i ryggen på den lille obstinate dåren där på Vasaplatsen.
Apropå sjukhus. Jonas Sjöstedt har en plan för Sveriges äldre också. Håll i hatten nu, tanter och farbröder.
”Senast jag var på en vårdcentral satt det en gul postit-lapp vid luckan som påminnelse till personalen. Där stod det: ”Glöm inte att besöket är gratis för dem över 85 år”. Från och med nästa år ska varenda vårdcentral i hela landet ha det på samma sätt. Då blir man stolt som vänsterpartist. Och längre fram, när jag går på Apoteket, då vill jag att det ska sitta en lapp där också: Glöm inte, gratis medicin för den som är över 80.”
För det första är det inte alls gratis. Någon annan har betalt mer i skatt för att det där ska kunna bli verklighet. Förmögenhetsskatt, till exempel. Så är det på alla ställen i samhället där det påstås att något är gratis. Dessutom: Vad schysst att en gammal dam som är 85 bast och kanske har tre veckor kvar att leva får gå gratis till vårdcentralen. Hoppas att hon hinner med åtminstone ett besök utan att betala innan hon ställer in proteserna.
