Christoph Andersson ställer fyra frågor till Nya Tider om fyra olika artiklar vi publicerat mellan åren 2013-2015. De fyra artiklar han valt ut handlar alla om brottsfall. Här bör det poängteras att urvalet är mycket snävt, då tidningen har 16 sidor varav i genomsnitt en handlar om brottsfall. Andersson verkar dessutom ha haft hudfärg som kriterium, då alla gärningsmännen i dessa artiklar har utländsk härkomst. Nya Tider skriver självklart om många olika brottsfall och där gärningsmännen har olika etniciteter. Andersson kunde i stället ha valt artiklar om gärningsmännen Leif ”Obelix” Johansson (NyT v35/2013), batongsvingande poliskvinna (NyT v8/2014), Lars-Inge Svartenbrandt (NyT v13/2015), Stefan Johansson från RFSL (NyT v11/2015) Sebastian Karlsson från NMR (NyT v9/2015) med flera.
I flera av frågorna refererar Andersson till något han kallar ”Spelreglerna”. Vi gissar att han syftar på de pressetiska reglerna, som de flesta systemmedier i Sverige anslutit sig till. Dessa utgör inte någon lag och det är frivilligt att följa dem.
Nya Tider anser att de pressetiska reglerna i det stora hela är bra. Där finns bland annat skydd för den enskildes integritet och rätt till genmäle. Vi gör våra överväganden vid publicering utifrån dessa och många andra aspekter, vilket vi ger exempel på i våra svar nedan.
Andreas Leiva Parra, Nya Tider nr 3 2013
Fråga: Ni publicerar en text om Andreas Parra Leiva, som sommaren 2012 sköt sin flickvän Sandra. Varför valde NT att gå ut med namn och bild samt även information om familjen – och uppgifter om Sandras umgänge? Vad stödjer ni er på i Spelreglerna som motiverar publiceringen av uppgifterna?
En person skjuter sin flickvän i pannan med en pistol. För detta brott döms han till två år och åtta månaders fängelse, vilket innebär mindre än två års inlåsning. Det finns självklart ett allmänintresse att rapportera om detta, vilket måste vägas mot Parras personliga integritet.
Dels är brottet allvarligt, dels är det uppseendeväckande att gärningsmannen släpps fri redan efter två år, vilket säger något om rättssystemet. En tredje aspekt som ska vägas in är att allmänheten har rätt att bli varnad att denne person snart kan röra sig i samhället igen.
Eftersom Parra inte lider av en allvarlig psykisk störning och var 19 år då domen föll, gjorde vi en samlad bedömning att det var försvarligt att publicera namn och bild på gärningsmannen.
Angående Sandras umgänge ansåg vi det relevant att berätta om hennes livsstil och de val hon gjort i livet. Hon var väl medveten om att Parra var kriminell. I artikeln framgår bland annat att hon gav honom alibi när han var misstänkt för ett mordförsök.
Sedan kan nämnas att Expressen intervjuade Sandras pappa på domstolen direkt efter slutpläderingen i tingsrätten, en intervju som också publicerades i Expressen. Samma tidning var till och med på plats under hovrättsförhandlingen och fotade då Parra. Expressen har, som Andersson säkert känner till, mycket större spridning än Nya Tider.
Terrorist fick stanna i Sverige, Nya Tider 51-52, 2014
Fråga: ”Dömd dubbelmördare och terrorist fick stanna i Sverige”. Varför fingerar ni namn, men väljer att publicera en bild vars ursprungsartikel lätt kan hittas? Hur motiverar ni valet av bilden – och hur anser ni att publiceringen förhåller sig till Spelreglerna?
Som framkommer i artikeln är de flesta handlingar i fallet ”Magomed Sjamilev” rutinmässigt sekretessbelagda, men vi kunde via Migrationsverket få fram uppgiften att, citerat ur artikeln: ”UNHCR i sin utredning inte nämner att Magomed Sjamilev vid den tidpunkten begärts utlämnad från Ukraina på grund av misstanke om just medlemskap i ett ’brottsligt förbund’ samt mord på poliser – vilket väcker frågan hur utredningen egentligen gått till”.
Det relevanta i artikeln är alltså att UNHCR skyddat en dömd mördare och terrorist från det ryska rättsväsendet och sett till att han kunnat bosätta sig i Sverige som en fri man. Detta utan att presentera så mycket som en tillstymmelse till bevis för att han skulle vara oskyldigt dömd – faktiskt utan att ens ta upp de rättsliga åtgärderna mot ”Sjamilev” i sin utredning. Det är också anmärkningsvärt att varken UNHCR eller Säpo fått fram informationen om ”Sjamilevs” förflutna som terrorist och polismördare till Migrationsverket då det skulle beslutas om uppehållstillstånd. Nyhetsvärdet i detta ärende torde inte ens Christoph Andersson kunna förneka.
I det sammanhanget hade ”Sjamilevs” egen identitet inte så stort allmänintresse. Däremot hade det ett visst allmänintresse att ”Sjamilevs” efterlevande av muslimska religiösa påbud tidigare framställts som något positivt och spännande i Värnamo Nyheter – på samma sätt som Göran ”Kapten Klänning” Lindbergs sexualbrottslighet gjorde det relevant att lyfta fram hans tidigare status som jämställdhetsikon. I mycket mindre skala, naturligtvis, och det var heller inget vi gjorde stor sak av: en faksimil med tillhörande bildtext fick räcka. Och även om ”Sjamilevs” identitet saknade direkt allmänintresse, var vi å andra sidan inte så angelägna om att skydda en dömd terrorists och polismördares identitet att vi ansåg oss nödgade att censurera artikeln ur Värnamo Nyheter mer än vi redan gjorde.
Våldtäktsmannen Abdi Ali från Somalia, Nya Tider 51-52, 2014
Fråga: ”Abdi från Somalia dömd för att ha våldtagit en man och en kvinna”. Varför var det väsentligt för er att ta med att Abdi Ali behövde tolk? Varför valde ni att publicera både namn och bild? Och varför valde ni att referera till den dömde som ”afrikanen”?
Så här står det i bildtexten: ”Trots att Abdi Ali har bott i Sverige i sju år, behövde han tolk under rättegången.” Där finns svaret på Anderssons fråga angående tolk.
Namn och bild publicerar vi eftersom mannen dömdes till ett långt fängelsestraff (fem år) samt vidriga brott; våldtäkt av en drogad man på ett härbärge och därefter våldtäkt av en prostituerad kvinna på golvet i ett parkeringsgarage. Hon avled under våldtäkten. Eftersom han också döms till utvisning är risken att han lider men av vår publicering obefintlig. Abdi Ali har dessutom ingen anknytning till Sverige.
Intressant att notera är att systemmedia tog upp fallet, men ”glömde” berätta om att Abdi Ali utvisades. Utan Nya Tider hade läsarna inte fått denna information.
Frågan om varför gärningsmannen ibland omnämns som ”afrikan” i artikeln är närmast infantil och svaret är simpelt. Abdi Ali är afrikan, det framgår redan av rubriken. Om gärningsmannen varit etnisk finne eller dansk, hade vi refererat till honom som just ”finne” eller ”dansk”.
Karim ville slåss för IS, Nya Tider 10, 2015 och 33, 2015
Fråga: Hur kommer det sig att ni publicerar namn, bild och födelsedatum på en 17-årig kille som åtalats för stöld (i nr 33/2015), men bara förnamnen på två stycken svenska killar, varav en är 17 och en 19, som båda åtalats för grov misshandel (nr 10/2015)? Vad i Spelreglerna motiverar ert ställningstagande?
Domen mot nordafrikanen som uppger sig heta Karim är unik, såtillvida att han utvisas på fem år. Att han vill kriga för Islamiska staten är också en intressant uppgift.
Namnet som står i artikeln är ett namn som nordafrikanen själv uppgivit. Det är inte heller säkert att han är 17 år, han kan mycket väl vara äldre, titta på hans kraftiga skägg. Slutligen bildpubliceringen. Det är ett foto i dålig kvalitet ur förundersökningen, taget från sidan. Ingen skulle känna igen ”Karim” med det fotot som källa, utan det ger på sin höjd en fingervisning om åldern.
Att ”Karim” har för avsikt att bli terrorist väger tyngre än den personliga integriteten när vi bedömer om allmänheten har rätt att få reda på vem han är.
Andersson jämför med ett fall där två tonåringar ”åtalats för grov misshandel”. Om han läst artikeln skulle han ha upptäckt denna information:
”Åklagaren åtalade för grov misshandel, men tingsrätten bedömde gärningen som misshandel av normalgraden. Detta beroende på att kvinnans skada ej har varit livshotande och förväntas läka utan bestående fysiska men.”
De dömdes alltså för misshandel, inte grov misshandel. Dessutom fanns det inga foton av dem i förundersökningen. Och de hade inga planer på att bli terrorister och skära huvudet av folk.
Christophs agendadrivande journalistik
I och med detta har vi besvarat alla Christoph Anderssons frågor. Folk som läser vad han skriver om NyT kan lätt få intrycket av att vår tidning är en ”kriminaljournal”, vilket han också påstått i bland annat en krönika i Helsingborgs Dagblad.
Han vet mycket väl att det inte är så. Förra året hade vi i genomsnitt en sida kriminalreportage per vecka i tidningen. Varför kan han inte kritisera våra recept, artiklar om folkdans, industrihistoria, bokrecensioner, utrikesartiklar, kulturartiklar, teknikartiklar? Varför intresserar han sig inte för Rolf Hillegrens debattartiklar? Eller Sanna Hills initiativ att samla in pengar till en familj i Sydafrika?
Ingen tidning är så hårt granskad som Nya Tider. Och detta var det enda han kunde hitta, efter att ha gått igenom cirka 170 nummer av vår tidning.
Frågan är vad mer han vinklar och snedvrider för studenterna på Södertörns högskola.
Det borde vara mer intressant att titta på hur andra tidningar följt de pressetiska reglerna. Expressen hängde ut privatpersoner med namn och bild, trots att de inte gjort något brottsligt, utan skrivit invandringskritiskt på nätet och då använt en del kraftuttryck. I vissa fall går det utmärkt för systemmedia att skriva ut misstänkta gärningsmäns etnicitet, men bara när de är svenskar. De drar sig inte heller för att ljuga om detta, som Nya Tider kunde avslöja angående en misstänkt gruppvåldtäkt på en Finlandsfärja.
Nya Tider skriver objektivt och sanningsenligt. Det är därför allt fler läsare hittar till oss och överger ”agendajournalistiken” i systemmedia.
Slutligen väntar vi med spänning på ditt svar på vårt öppna brev till dig, Christoph, som vi publicerade på hemsidan. Du påstår att Nya Tider publicerar namn och bild på misstänkta, ej dömda personer och vi bad dig ge oss några exempel på dessa. Nu är det hög tid att du tar dig i kragen och berättar vilka personer det gäller.
